Kantzon

När skogsmark övergår i annat ägoslag, till exempel jordbruksmark, vatten eller impediment ska alltid en kantzon lämnas eller skapas.

Kantzoner har som syfte att skydda naturvärden i dessa gränsområden och kommer långsiktigt även att bygga upp
egna naturvärden. I kantzoner sker ingen körning med maskiner och eventuell avverkning som sker görs bara för att utveckla naturvärdet. När naturvärden förekommer i skogen nära till exempel ett vattendrag pratar man om kantzon, i motsats till skyddszon (som utgörs av skog utan naturvärden) som i vissa fall lämnas för att skydda särskilda naturvärden i vattenmiljön.

Kantzonens bredd varieras efter naturliga förutsättningar. Mot sjöar och större vattendrag eftersträvas en cirka 20 meter bred kantzon. Vid mindre vattendrag som är vattenförande större del av året, exempelvis bäckar, eftersträvas en lövdominerad kantzon med 5-10 meters bredd. Koncentrera om möjligt levande träd och högstubbar till kantzonen.

Odlingsbryn

Gynna buskar och lövträd i brynen, genom att hugga bort exempelvis större granar som beskuggar och kväver buskvegetationen.

Naturvårdsnytta

Brynmiljön utgör en så kallad övergångsmiljö mellan öppen odlingsmark och skogsmark. Ofta finner man arter från båda dessa miljöer samt specifikt anpassade brynarter här. Brynet har i regel flera skikt och en rikare markvegetation än omgivande markslag.

Många arter av fjärilar, steklar (till exempel bin, getingar och humlor) och fåglar gynnas starkt av att varierade brynmiljöer, med inslag av exempelvis gammal sälg i skogslandskapet. Brynmiljöer gynnar också småvilt som hare och fasan, då de ger både föda och skydd mot rovdjur.

Bäckar och vattendrag

För att skapa skyddsvegetation runt bäcken kan kantzonen, främst i barrskog, gallras ganska hårt för att ett lövuppslag ska kunna komma upp inför föryngringsavverkningen. För att undvika körskador och erosion, använd så långt som möjligt stockmattor, kavelbroar och liknande. Lämna alltid skyddande lövträd och undervegetation mot bäckar, liksom all sumpskog i anslutning till bäcken.

Naturvårdsnytta

Skogsbäckar i skogslandskapet utgör biologiskt rika miljöer som ska värnas i samband med skogsbruksåtgärder. Variationsrika skogsbäckar med förekomst av död ved, block och partier med varierande flödeshastighet skapar förutsättningar för en rik fauna av insekter och andra ryggradslösa djur.

Landmiljön nära vattendraget innehåller ibland naturvärden som hög lövandel, förekomst av skiktning eller särskilda naturvärdessubstrat, som lågor eller äldre träd. Särskilt på fuktig mark med hög lövandel och hög tillgång till död ved skapas goda förutsättningar för biologisk mångfald i form av mossor, lavar och insekter.

Kantzoner mot vatten kan bidra med viktiga funktioner som till exempel slam- och näringsfilter, temperaturreglering (många fiskarter, som öring, är känsliga för höga temperaturer i vattnet), tillförsel av föda (löv, barr och insekter från trädkronorna) samt tillförsel av död ved.

Fuktiga kantzoner är särskilt känsliga för markpåverkan i samband med drivning. Körskador i utströmningsområden (fuktig mark nära vattendraget där grundvattnet tränger fram) leder ofta till utlakning av metylkvicksilver samt slamning. Metylkvicksilvret ansamlas i näringskedjorna och kan leda till skador på bland annat fiskbestånd.

Slamning – uttransport av sediment och organisk material i vattendragen – kan leda till att grusbottnar ”sätts igen”, vilket påverkar filtrerande vattenlevande insektslarver negativt. Den sällsynta flodpärlmusslan har visat sig vara mycket känslig för slamning i samband med avverkningsåtgärder.

Lämnande av kantzoner förbättrar möjligheterna för till exempel rödlistade mossor att överleva en föryngringsavverkning jämfört med när ingen kantzon lämnas.

Strandskog

Sumpskogskanter och lövdominerade kanter mot vatten lämnas helt eller plockhuggs så att lövdominans behålls eller skapas. Se till att drivningarbetet inte orsakar markskador.

Naturvårdsnytta

En art som gynnas av al i lämnade kantzoner och alkärr är den ganska ovanliga alpraktbaggen. Den är starkt grönglänsande och ca 2 cm lång. Gynnas av al som lämnas i kantzoner och hänsynsytor. Även ensamstående solexponerad al och alhögstubbar som lämnats som naturvårdshänsyn vid slutavverkning, utnyttjas av alpraktbaggen.

Mosskant

Kantzoner mot impediment lämnas normalt helt.

Naturvårdsnytta

Skiktade kantzoner mot myrmark är ofta viktiga miljöer för skogshöns och myrhäckande fåglar.