Nyskapad död ved

Mängden färsk död ved av olika trädslag ökas vid föryngringsavverkning och gallring genom att minst tre högstubbar eller ringbarkade träd i medeltal per hektar avverkad yta skapas.

Grovlek väljs utifrån vad som är representativt i beståndet och med strävan mot en överrepresentation av lövhögstubbar.

Högstubbar av lövträd undviks där lövträd förekommer mycket sparsamt, eftersom naturvårdsnyttan är större i ett levande träd.

När man föryngringsavverkar i bok- och ekbestånd ska man skapa död ved så att det vid avveckling av det gamla beståndet finns minst 2 ringbarkade träd eller högstubbar i medeltal per hektar avverkad yta.

Naturvårdsnytta

Högstubbar på hyggen är en kostnadseffektiv åtgärd för att gynna naturvården. Flera sällsynta insektsarter har visat sig gynnas av högstubbar. Olika arter trivs i högstubbar av olika trädslag. Om högstubbar av flera trädslag lämnas skapas livsmiljöer för många olika arter. Högstubbar av löv och tall som står solexponerat attraherar fler skalbaggsarter än om de står skuggigt.

Särskilt viktigt är det att lämna lövhögstubbar då dessa är ovanliga jämfört med gran. Koncentrerar man högstubbarna till grupper ökar naturvårdsnyttan jämfört med om man sprider ut dem på hygget.

Högstubbar är dessutom långlivade substrat och kan leverera väsentlig naturvårdsnytta, även 20 år in i ungskogsfasen. Speciellt som födosöksmiljöer för hackspettar samt för vedlevande steklar som nyttjar överblivna larvgångar från skalbaggar. En art som särskilt gynnas av högstubbar är tallbocken, som ofta utnyttjar högstubbar av gran på hyggen. Den solexponerade döda granveden i högstubben fungerar utmärkt som substrat för artens larvutveckling.