Skogseken har grov stam och vid krona och kan nå en höjd på cirka 30 meter. I Sverige finns flera ekar med stammar som är över tio meter i omkrets. Barken är grov och skrovlig och bladen är avlånga och rundflikiga. Eken är relativt snabbväxande och kan bli över 1.000 år gammal. I skogsbruket skördas eken vid 120-150 år och är då 50-75 centimeter i diameter. En kraftig pålrot med grova sidorötter gör trädet mycket stormfast.
Eken är ljuskrävande och trivs bäst på mullrik, lerhaltig jord, men kan även växa på bergiga, magra marker. Ekbestånd är för det mesta ganska öppna och trädkronorna glesa. Genomsläppet av ljus ger en rik undervegetation och ekbackar är ofta rika på sippor och andra örter.
Gamla ekjättar hyser en stor mångfald av arter och minst 1.500 svampar, mossor, lavar och småkryp är mer eller mindre beroende av eken. I slutna bestånd, som gallras regelbundet, får man höga och raka träd, så kallad stångek, som skiljer sig starkt från den symboliska eken med dess knotiga grenar och grova stam. Det finns en annan ekart i Sverige – bergek (Quercus robur) – som man hittar främst i de sydligaste delarna av landet.
Utbredning
Eken är ett sydligt träd och dess naturliga nordgräns går ungefär vid Dalälven.
Användning
Ekens ved är hård och rötbeständig och har därför länge varit eftertraktad av människan. Under flera hundra år tillhörde alla ekar kronan, eftersom veden användes till skeppsbyggnad. De rakstammiga ekarna togs ut och kvar blev knotiga träd. Det var belagt med stränga straff att hugga ner eller skada ekar. Till och med småplantor hade samma skydd. Det är ett skäl till att ekar ibland står kvar mitt ute i åkrar.
Historiskt har eken även använts till hus, möbler, hjulekrar, vinfat, kistor, med mera. Idag används ek främst till fanér, möbler, snickerier och parkett. Ekens frukter, ekollonen, är omtyckta av bland annat ekorrar, nötskrikor, rådjur och vildsvin.
Ekollonen har använts som föda för grisar och som kaffesurrogat. Ekbark användes förr vid garvning av skinn och för att färga svart.
Störst
Den största eken är Rumskullaeken i Norra Kvill i Småland. Omkretsen i brösthöjd är cirka 13 meter och den sägs vara 900-1000 år gammal. Alla riktigt gamla ekar är ihåliga och det är därför svårt att göra säkra åldersbestämningar.
Övrigt
Artnamnet robur kommer av latinets robustus, som betyder "stark, hård" och syftar på trädets kraftiga växt och ved.
