Ekorren – livlig trädklättare

Ekorren (Sciurus vulgaris) som finns i Sverige kallas europeisk ekorre eller röd ekorre och finns i landets alla skogar, men är mest vanlig i barrskogar. Den blir 20–25 centimeter lång och har en yvig svans som är 15–20 centimeter lång. På sommaren är pälsen rödbrun med gräddvit undersida och på vintern blir pälsen gråbrun. I Norrland blir den nästan grå. Vinterpälsen är tjockare och längre, och med mer markanta örontofsar.

Balans med svansen

Ekorren är aktiv dagtid och därför ett av de djur i skogen vi oftast ser. Det är ett livligt och smidigt djur som vigt svingar sig mellan grenarna i träden. Svansen hjälper till att hålla balansen och styra.

Ekorren tillhör familjen gnagare och äter frön, framför allt från barrträd. Men också bokollon, hasselnötter, knoppar, rötter och svamp smakar bra. Sommartid drygar den ut födan med insekter, fågelägg och fågelungar. På hösten samlar den in ett förråd av föda som den gömmer och sedan letar upp under vintern.

Ekorren bygger runda bon, vanligtvis i granar, eller tar över gamla fågelbon, där den övernattar och föder sina ungar. Honan föder en till två kullar per år med fyra, fem ungar i varje kull. Ungarna föds efter 35 dygns dräktighet.

Handel med ekorrskinn

Förr jagades ekorren för sitt skinn och handeln med ekorrskinn var under 1500-talet av stor ekonomisk betydelse. I dag är ekorren totalfredad.

I familjen ekorrar finns många arter; bland annat murmeldjur, stora lurviga ekorrar som lever i hålor i marken, flygekorrar, som tack vare sin flyghud glidflyger mellan träd och jordekorrar, små randiga ekorrar som håller till på marken.

I vårt språk har vi många liknelser med ekorrar; till exempel "pigg som en ekorre", "kvick som en ekorre", "vig som en ekorre" och "samlade på allt som en riktig ekorre".