Inspiration / Djur och natur

Nötskrikan – skygg fågel som håller till i täta skogar

Publicerad 2018-12-19

Nötskrikan är en skygg fågel som för det mesta håller till inne i de täta skogarna. Men dess hesa skränande brukar man kunna höra, vare sig man vill det eller inte. I Skåne där den förr sades skrika före regn kom den att kallas regnkråka.

Nötskrikan är en färgstark fågel som hör hemma i familjen kråkfåglar. Med nästan 300 000
par nötskrikor i hela landet är det faktiskt den vanligaste kråkfågeln i Sverige. Men det är en skygg fågel som för det mesta håller sig inne i skogarna, gärna i tät skog där det är enklare att gömma
sig. Dess hesa, skränande läte kan man dock få höra under egna strövtåg i skog och mark. På vintern och hösten händer det att nötskrikan söker sig till bebyggelsen och har man tur kan man få syn på den vid fågelborden.

Exotiska blå vingar

Med sin vackra jäderdräkt skiljer sig nötskrikan från många artfränder i svenska skogar. Kroppen är rödgrå, med svarta och vita fält på hjässa, strupe, övergump och vingar. Mest exotiskt är nog
de blåskimrande fälten på vingarna.

Nötskrikan häckar i hela Sverige, förutom längst i norr. I första hand söker den sig till ostörda barrskogar. Arten är allätare, men har ekollon som en viktig föda. På hösten gömmer den stora
mängder ekollon som den sedan söker fram under vintern. Men nötskrikan äter också bär, insekter, fågelägg och smågnagare.

De flesta nötskrikor är stannfåglar, men dåliga ekollonår lämnar de skogen och färdas mot sydligare trakter. Förutom det skränande lätet, har nötskrikan ett annat läte som påminner om ormvråkens. Arten kan också härma andra fåglars läten, som till exempel duvhöken.

I Småland kallades nötskrikan också blidkråka, för när den kom fram till gården under vintern blev det blidväder.
.

Lycko- eller olycksfågel?

Nötskrikans karaktäristiska läte har gjort att den under tiderna spelat en stor roll i folktron, både som lyckofågel och, kanske mest, som olycksfågel ...

I 1700-talets Småland trodde man att nötskrikan gav otur. Om den ropade på en när man gav sig iväg på ett ärende, skulle man ha föga framgång, varför det var bäst att vända om. I Ljusdal däremot, var man övertygad om att man skulle få tur eller ett jaktbyte om man fick syn på nötskrikan.

I Småland har nötskrikan också kallats för blidkråka, för när den kom fram till gården under vintern blev det blidväder. I Skåne sades den skrika före regn och kallades då regnkråka. Kärt barn har många namn kan man till sist konstatera…

Text: Annsofie Öhman Foto: Kenneth Johansson