Skogsmyran – lever i solfångande stackar

Myror tillhör familjen midjesteklar och är släkt med getingar och bin. I hela världen finns cirka 8000 arter och i Sverige 76. Vanligast hos oss är den röda skogsmyran eller stackmyran som den också kallas, då det är den som bygger stackar i skogen.

Stackarna som är vända mot söder kan vara upp till två meter höga. Stora stackar innehåller mellan 100 000 och 1 miljon myror. I extrema fall kan det finnas upp till 7 miljoner myror i ett stort samhälle, som då omfattar flera stackar och flera drottningar.

Solfångande stackar

Myror lever i stora, välorganiserade samhällen med ett myller av gångar och rum för ägg, larver och puppor. Samhället anläggs i marken och kan som för stackmyran ha en stack, av jord eller växtdelar, ovan jord. Själva stacken fungerar som en solfångare och genom öppningar kan klimatet i stacken och de underjordiska delarna regleras.

Ett myrsamhälle består mest av arbetare, det vill säga sterila honor utan vingar. En del tar hand om ägg, larver och puppor, andra släpar fram byggnadsmaterial eller mjölkar bladlöss.

Alla myror kommer från en och samma hona, drottningen (en del samhällen har flera drottningar). Drottningen lever normalt fem till tio år. Arbetarna får nöja sig med ett betydligt kortare liv och lever ofta tre till fyra månader. Arbetarna som övervintrar lever längre.

Vid vissa tider på året utvecklas vingade hanar och honor som flyger ut i parningssvärmar. Efter parningen dör hannarna och de befruktade honorna sliter av sig vingarna och grundar ett nytt samhälle.

Sprutar ut gift

Drottningen och arbetarna har en giftkörtel. En del myrarter har gadd, som de sprutar in giftet med. Andra, till exempel stackmyran, saknar gadd och biter med sina kraftiga käkar och försöker spruta gift i såret. Giftet svider, men är inte farligt för människor.

Skogsmyran äter främst andra djur, till exempel insektslarver. Kemisk kommunikation med feromoner, doftämnen, är viktig för orientering, igenkänning och vissa sociala funktioner.

Störst bland myrorna i Sverige är hästmyran som kan bli 1,5 centimeter lång. Den lever i gamla träd och kan gnaga i färskt virke och ibland göra skada på trähus. Vanlig är också ettermyra, eller pissmyra som den också kallas i folkmun. Det är den enda svenska myran med gadd och med ett bett som ger sveda. Svartmyran eller trädgårdsmyran har sitt bo i jorden. Den är allätare men föredrar honungsdagg från bladlöss och kommer på sommaren gärna in inomhus på jakt efter sötsaker.

Myror mot frossa

Enligt folklig och äldre medicin kunde man svälja levande myror mot till exempel frossa. Myrsyra användes mot hudsjukdomar och man gjorde dekokter och bad av myrstackar.

Myran används ofta för att understryka arbetsamhet och ange stor myllrande mängd; till exempel flitig som en myra och sätta myror i huvudet på någon.