Coronapandemin har förändrat både vardag och hela tillvaron för oss alla. Vi har anpassat vårt sätt att jobba, hur vi träffas socialt, handlar mat och kläder, tränar… Listan kan göras lång.
Vi som jobbar hemifrån har fått rutin på det och när vi träffar släkt och vänner gör vi det på ett coronasäkert sätt. Till att börja med så handlade det mer om att skjuta upp sociala sammankomster, men efter ett tag så blev det blekt och fattigt, och vi träffades i alla fall – ute!
Födelsedagsfirande i februari, snålblåst och nollgradigt, brrr... Men vi pälsar på oss, väljer en plats med hyfsat skydd från vinden, placerar oss med coronaavstånd och i bästa fall har vi en sprakande brasa i närheten. Inte så tokigt i alla fall!
En kollega till mig berättade att hennes farfar, född i januari, alltid hade drömt om ett utekalas, och nu skulle det äntligen bli av! Här laddades det med varma kläder, filtar, infravärme, ballonger i trädet, värmande dryck, läcker mat och en klurig quiz, och sedan träffades man flera generationer under några timmar.
Förlängning av vardagsrummet
Och vill man komma ut och röra på sig en hel eller halv dag, så gäller det att vara ute i god tid. Numera kan det vara knepigt att hitta en parkeringsplats just där vandringslederna startar om klockan närmar sig tio en lördag- eller söndagsmorgon.
Vi människor är sociala varelser, som anpassar oss efter verkligheten. Och får man inte träffas inne, så får man göra det ute och på avstånd!
Cajsa Rännar, som är friluftsexpert på Friluftsfrämjandet bekräftar bilden.
– Efter första nedstängningen i slutet av mars kunde vi direkt se att fler människor rörde sig ute i naturen, trots att det inte var särskilt bra väder under helgerna.
Naturen och skogen har för många blivit en förlängning av vardagsrummet, ett ställe där vi umgås, och en arena för träning, själva eller i grupp. Men skogen har också blivit en tillflyktsort och tryggt rum, som ger tröst och kontemplation i osäkra tider.