Våtmarken – en värdefull resurs på din skogsfastighet

Många skogsägare har fått upp ögonen för våtmarkens betydelse för jakten och skogsbruket.

– Förutom att fastighetens våtmarker stimulerar fågellivet och skapar goda jaktmöjligheter så gynnar de även övriga däggdjur och många rödlistade arter. Under torra somrar kan klövviltet hitta vatten och vegetationen i kantzonerna är bra för många arter. Det är helt enkelt mycket vilt som rör sig kring en våtmark. Med större variation i landskapet så bör det också kunna bidra till ett minskat vilttryck på den produktiva skogen, menar Hans von Essen.

Men vad är det för skillnad mellan en våtmark och ett viltvatten? Viltvattnet som begrepp håller på att fasas ut, säger Hans von Essen.

– Viltvatten var en företeelse som blev vanlig under tidigt sjuttiotal då man grävde upp dammar och skapade mindre vatten enkom för jakt med fokus på fågeljakt. I dag används begreppet våtmark även för de vatten som skapas för jakten.

Drev på utvecklingen

Stiftelsen Svensk våtmarksfond bildades 1995 på initiativ av Svenska Jägareförbundet i samarbete med Sveriges ornitologiska förening. Sedan många år stöttas verksamheten också av Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och det svenska näringslivet.

Syftet är att skapa en bättre miljö för djur och natur genom att stötta bevarandet av landets våtmarker. Sedan 2013 leder Hans von Essen arbetet med våtmarksfonden, han är utbildad biolog och många känner igen hans namn från
Svenska Jägareförbundet där han jobbade i nästan 30 år.

– När våtmarksfonden startades fanns inga samhällsbidrag för skapandet och bevarandet av våtmarker. Det fanns ett stort behov av att få in pengar i systemet för att kunna stötta markägare som var beredda att satsa på sina våtmarker, förklarar Hans von Essen.

Stöttar med råd och bidrag

I takt med att det har tillkommit helt andra finansieringsmöjligheter i form av allmänna medel, bland annat genom landsbygdsprogrammet, har våtmarksstiftelsen fokuserat allt mer på rådgivning.

– Våra medel används främst till att stimulera markägare att sätta i gång projekt och söka allmänna bidrag. Vi går ofta in och tar de kostnader som uppstår i samband med att man ska ta fram en projektplan. När man söker från allmänna medel brukar stödet vara 90 procent. I vissa fall kan vi gå in och ta de sista 10 procenten, förklarar Hans von Essen. Som skogsägare behöver man då alltså bara riska det egna engagemanget och den egna tiden.

Bra på lågproduktiv mark

Att anlägga en egen våtmark behöver inte alls vara särskilt krångligt.

– Om du har lågproduktiva marker som ofta är översvämmade och där det är besvärligt att bedriva ett aktivt skogsbruk, kan du med ganska enkla medel skapa en våtmark. Ibland kan det räcka med att stoppa vatten-
flödet i ett dike, förklarar Hans von Essen.

På kort tid förvandlas ett område som man kanske inte har så stor nytta av till ett positivt inslag i landskapsbilden som gynnar jakten, skogen och den biologiska mångfalden.

– Eftersom torvmarker avger mycket koldioxid är skapandet eller återskapandet av en våtmark också ett sätt att bidra till klimatomställningen.

Mindre byråkrati

Just nu pumpas det ut mycket pengar i det allmänna systemet. Regeringen har satsat 775 miljoner på svenska våtmarker under en treårsperiod.

– Vi upplever dock att det är lite för mycket byråkrati runt anläggandet av våtmarker för att få riktig fart på verksamheten. Men det är positivt att det vid projekt under fem hektar inte krävs något tillstånd, du behöver bara göra en anmälan till länsstyrelsen. Det är bara om våtmarken överstiger fem hektar som det krävs ett tillstånd från mark- och miljödomstolen.

Men om man inte har flera hektar, går det att anlägga en våtmark ändå? Hans von Essen tycker inte att man ska stirra sig blind på storleken.

– Det finns väldigt många mindre fastigheter och om alla anlägger varsin liten våtmark så gör det stor skillnad. Det finns många som skapar våtmarker under hektaret. Den lilla våtmarken är också värdefull!

Motstridiga budskap?

Som en del i regeringens satsning ges alltså bidrag för att nyskapa våtmarker genom att lägga igen diken som tidigare generationer skogsägare fått bidrag för att gräva. Hur går den ekvationen ihop?

– Historiskt har det utgått statliga medel motsvarande minst sju miljarder för att torrlägga det som man på den tiden benämnde som vattensjuk mark. Det säger en del om hur mycket våtmarker som har funnits i de svenska skogarna en gång i tiden. Jag tycker att man får se någon rimlighet i det hela. Den enskilda markägaren kanske inte har ett intresse av att dränka marker där det finns en skogsproduktion som är helt okej, men ofta finns det en öppning för att skapa våtmarker på enskilda delar.