Inspiration / Kultur och tradition

Egen rödgran är bäst!

Publicerad 2024-12-04

3 miljoner julgranar lyser upp våra hem i Sverige i december. Merparten av granarna kommer från Sverige och rödgranen är vanligast och kanske också den mest omtyckta?

De granar som importeras främst är kungsgran från Danmark.

Kanske du som skogsägare har turen att kunna hugga dig en egen gran? De närproducerade granarna barrar i regel mindre och är betydligt bättre för klimatet. Ju färskare gran, desto bättre hållbarhet.

Vilken gran väljer du?

Rödgran (Picea Abies)
Rödgran är granen som växer i våra skogar och den gran som finns i de flesta svenska hem. Kan vara tätväxande eller ha mer sparsamt med grenar. Har en härligt doft av barr och kåda. Barrar ganska lätt.

Kungsgran (Abies Normanniana)
Ädelgran med täta, mjuka grenar och symmetrisk form. Kungsgranens barr är längre än rödgranens.
Barrar väldigt lite och håller sig fin länge. Doftar nästan ingenting alls.

Silvergran (Abies Alba)
Ädelgran med kraftiga grenar, alltifrån mörkgrön till silverfärgad. Barrar inte så lätt.

Blågran (Picea Pungens)
Även det här en ädelgran, med vackra glänsande blåaktiga barr. Mer tätvuxen är rödgranen. Styva grenar uppskattas av dem som vill ha levande ljus i granen. Barrar väldigt lite.

Julgranen är törstig och kan dricka 2-3 liter varje dag, så ett tips är att vattna ofta!

    6 tips för att få en fin julgran!

    • Hugg granen så sent som möjligt.
    • Om du måste transportera granen en längre sträcka på biltak eller släp; skydda den mot vinddrag med säckväv eller liknande.
    • Börja med att skaka bort lösa barr från granen innan den tas in. Även en frisk gran har många gamla barr.
    • Låt granen vänja sig vid värmen inomhus långsamt. Bäst är det om granen kan stå i garaget eller farstun någon dag, i en hink med vatten.
    • Kapa av några centimeter av foten, så att stammen får en färsk snittyta.
    • Granen ska ha mycket vatten, om granen torkar så lossnar barren. En gran kan dricka 2–3 liter varje dag, så kolla vattennivån både morgon och kväll!
Text: Sanna Casson & Annsofie Öhman Foto: Sara Landstedt