Det var en skrämmande och lite stökig figur med horn på huvudet och skinn på ryggen, som kunde knacka på dörren och kasta in en julklapp och sedan försvinna innan gårdsfolket hann se vem det var.
Ibland kom han in i stugan och delade ut klappar genom att kasta dem lite hur som helst, och härmade bocken genom att bräka och ruska på hornen.
Julbocken fanns också med i julupptågen då byns unga klädde ut sig och gick från gård till gård för att sjunga, spela och roa folket. I gengäld önskade de få pengar, mat och dryck.
Men julbocken sågs också som övernaturligt väsen i midvintertid. Föräldrar kunde hota sina barn med julbocken; om barnen inte uppförde sig skulle julbocken komma och stånga dem...
Men allt har sin tid, i början av 1900-talet var julbockens tid som klapputdelare slut, och istället var det den betydligt beskedligare och snällare jultomten som fick ta över. Nuförtiden är julbocken tillverkad i halm och piffad med röda bomullssnören – och står snällt vid granen och tittar på familjens julfirande …
