Det är en vacker bygd. Kullar, sjöar och skog lappar ihop ett böljande täcke. Jag svänger av stora vägen upp mot gården där Lars Brihall väntar. Långa staplar av tunt virke, spån, avslöjar att jag har kommit rätt. Det är varmt för årstiden, men inne i maskinhallen är det svalt. Och det luktar fränt, ni vet den där karaktäristiska, lite sura, doften som uppstår när man sågar ek.
Här på gården har Lars med familj bott sedan 1995. Och när de köpte gården tog Lars även över takspånsverksamheten.
– Då som nu ser jag det som ett bra komplement till de 60 mjölkkorna, jordbruket och skogsbruket. Men jag måste medge att takspånsproduktionen faktiskt har överträffat mina förväntningar. Och efterfrågan växer hela tiden, säger han.
Allt mot beställning
Under vinterhalvåret går takspånstillverkningen för högtryck och från november till februari sysselsätter företaget tre, fyra man.
Från att tidigare köpt och spjälkat främst fur är det numera nästan bara att såga ek som gäller.
– Tätvuxen fur är svår att få tag på. Dessutom kräver den processen tjärkokning av spånen. Ek är förvisso mer krävande att såga, men behöver i princip ingen efterbehandling alls. Möjligen kan man tjära det när det har legat något år. Men då egentligen bara för färgens skull. Ekspånet är mycket tåligt och klarar även saltpåverkan utmed kusterna väl.
Lars köper sågad ek och kapar den först i rätt längder. Längderna kan variera något då all tillverkning sker mot kundbeställning. Kapbitarna sågas sedan mitt itu med en specialsåg. Det färdiga spånet får då en kilaktig form.
Torkas utomhus
Numera skjuts nästan alla spån fast med spikpistol. Men vill man hellre spika fast spånet måste man först borra hål för spiken.
– Hålet måste vara lite större än spiken om man vill vara säker på att spånet inte ska spricka. Man får aldrig glömma att det är ett levande material som krymper och sväller.
Därefter vidtar torkning och lagring utomhus. Spånen staplas med mellanlägg för luftgenomströmning.
– Två, tre veckor är lagom torktid under vinter och tidig vår. Det är egentligen bara då det fungerar optimalt. På sommaren torkar spånet för snabbt och det blir sprickor.
Tillverkningen är ett hantverk. Varje spån kräver flera moment av mänsklig handpåläggning. För den som ska beställa är planering och framförhållning viktigt.
– Det går inte att i mars komma på att man vill ha ett nytt trätak att börja med i april. Det ideala är att jag får beställningar senast sensommar/höst året innan läggning och kan planera vinterproduktionen efter dessa.
Totalt producerar Lars omkring 2000 kvadratmeter spån på en säsong. Det motsvarar tak på tre till fyra normalstora kyrkor.
Flera ben i ekonomiska mixen
När spåntillverkningen ligger nere under sommaren finns det annat på gården att ta tag i.
– Det gäller att ha flera ben att stå på. Enbart mjölkproduktion går ju inte att leva på. Intäkterna från spåntillverkningen och skogsbruket är nödvändiga.
För insatserna i den egna skogen anlitar han hjälp från Sydved. Christian Johnsson bor själv i byn och har en långvarig kontakt med Lars.
– Christian har hjälpt till här på gården i skogen sedan unga år. Jag har stort förtroende för honom och vi utgår från vår uppdaterade skogsbruksplan när vi planerar kommande åtgärder, säger Lars.
Totalt består gården av 75 hektar skog. Och det växer bra. Från att ha varit sparsamt intresserad av skogen känner Lars mer och mer för den.
– Det är fascinerande att se hur snabbt det växer. Hur olika åtgärder påverkar bestånden och skapar nya förutsättningar. Idag kan jag finna avkoppling och njutning i att bara gå ut i skogen och titta.
– Och som sagt; det går ju inte bortse ifrån dess ekonomiska betydelse i den ekonomiska mixen för gården. Skogen är långsiktig, säger Lars och slår på spånsågen.
