En växtbonde i samhällets tjänst

Våren har kommit till Selaön. En blek sol letar sig fram genom molnen, gräset på gårdsplanen utanför det ljusgula trähuset har gått från sandfärgat till grönt och snart kommer rapsen lysa så där starkt gult på fälten på andra sidan vägen. Sommaren närmar sig och då är det bråda dagar för en lantbrukarfamilj.

Odlar vete, raps och matkorn

Erik Söderholm är växtodlare och familjen äger 325 hektar jordbruksmark med arrenden, plus 70 hektar skog. De odlar vete, raps och matkorn. Växterna tas om hand och förädlas till allt från vetemjöl till matolja.

– Det är häftigt när det växer. Då får man utdelning för sitt arbete. Tänk vilken kraft det finns i marken, säger Erik.

Han tillbringar mycket tid på åkern under sommarhalvåret. Allt måste göras vid exakt rätt tidpunkt vid rätt väderförhållanden.

– Vet jag att det ska komma regn måste jag köra traktor dygnet runt, för att gödsla innan regnet kommer. Jag behöver anpassa mig mycket efter vädret. Det kan vara svårt att planera något med en växtodlare. Då behöver man ha tålamod, skrattar han.

Annars älskar han sitt jobb.

– Det är oerhört fritt. Jag är min egen chef och bestämmer själv vad som ska göras. Det är fint att jobba utomhus och uppleva årstidernas skiftningar.

Gillar att få saker gjorda

Gården Lilla Vreta grundades under slutet av 1800- talet. När Eriks pappa köpte gården 1983 var fasaden på den 280 kvadratmeter stora huvudbyggnaden täckt av eternit. Idag är huset träklätt igen och gulmålat, men panelen är dålig. Erik och hans fru Helena planerar att byta panel, använda brädor som kommer från grannens skog och måla huset rött, som det ursprungligen var.

Erik och Helena träffades när de båda pluggade på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU i Alnarp. Idag jobbar Helena som sjuksköterska, men delar intresset för djur och natur och är uppvuxen på en gård i Värmland.

– Vi gillar att jobba tillsammans och hjälps gärna åt med saker som ska göras på gården. Vi är ”doers” båda två, säger Helena. Det märks.

Paret har gjutit nytt golv, bytt tak och målat en av ladorna. De har investerat i solceller för att fånga upp solljuset och omvandla det till el. Plus att de har dragit in nytt vatten i huset och renoverat rum för rum. Väggarna pryds av vit pärlspont och tapeter i gammaldags stil. De har bevarat vackra dubbeldörrar och i vardagsrummet glittrar en kristallkrona i taket. Ett UNO-spel ligger utspritt över vardagsrumsgolvet tillsammans med leksaker och en lära-gå-vagn. Spår av sonen Helge, snart ett år.

Han sitter i Eriks knä och ser förtjust ut. Helge petar lite på en leksak och är nöjd med det en lång stund, innan han vill krypa ner på golvet.

– Klart att livet förändras när man får en sådan här liten krabat. Allt fokus är inte längre på en själv, det ger lite nya perspektiv, säger Erik.

Nyfikna på nya trädslag

När Helena och Erik tog över fastigheten ingick 30 hektar skog. Nu har de köpt till ytterligare fastigheter och äger totalt 70 hektar skog.

– Vi köpte till skog, eftersom vi tycker att det är en god investering, säger Erik.
Helena och Erik har en skogsbruksplan för att få den övergripande kollen på vad som är gjort och vad som ska göras härnäst. De gjorde en stor avverkning i vintras och snart är det dags för plantering. Målet med skogen är att sköta den så att den är välmående och att skapa förutsättningar för en bra produktionsskog. Däremot räcker inte tiden till för att de själva ska hinna arbeta i skogen.

– Därför har vi lejt ut det mesta av skötseln till Stora Enso. Det fungerar jättebra.

– Jag är inte så duktig på skog, så för mig är det viktigt att samarbeta med någon som är kunnig. Det känns tryggt med vår virkesköpare som har full koll på läget, tycker Erik.

Skogen består mestadels av tall, men Erik och Helena är nyfikna på att testa nya trädslag på en del av marken.

– Min pappa hade en plan att plantera och sälja kungsgranar som julgranar, men det blev aldrig så. Det är något vi funderar på om vi ska göra i framtiden. Det vore kul att prova något nytt på en liten del av skogsmarken. En annan idé är att satsa på bokskog i delar av beståndet. Att blanda trädslag tror jag är en bra grej för framtiden, funderar Erik.

Erik var ute med sin pappa i skogen ibland när han var yngre. Familjen eldade för att värma upp huset och dessutom sålde de ved. Han tyckte om att känna doften av mossa och hjälpa till att hugga ved. Numera går han ut med röjsågen ibland och tar hand om vindfällen. Sedan blir det skogsutflykter med Helge på ryggen.

– Det är fint att ha så nära till sin skog, att kunna kliva ut direkt i den och att ge Helge den närheten.

Ville bli elektriker eller musiker

Erik växte upp på gården Lilla Vreta med sin pappa och två halvsyskon. Mamman dog i cancer när han var liten, något som präglade uppväxten. Samtidigt ser han tillbaka på en fin barndom med närhet till djur och natur och han hade en nära relation med sin pappa, som också han var lantbrukare. Erik var med och hjälpte till med saker som skulle göras på gården, men att han själv skulle bli lantbrukare fanns inte på kartan.

– Nej, jag ville bli musiker eller elektriker och var helt inne på att jag skulle gå el-linjen på gymnasiet.
Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Som femtonåring hjälpte Erik grannen Dan Jonsson med att skruva ihop silos och köra traktor för att tjäna lite extra pengar.

– Han är växtbonde och hade många innovativa lösningar i sitt jordbruk. Han stod för ett nytänk och hade en passion för växtodlingar, berättar Erik.

Erik skippade planen på att bli elektriker och sökte sig istället till ett jordbruksgymnasium utanför Linköping. Efter gymnasiet flyttade han hem till gården och började jobba för grannbonden Dan. 2013 dog Eriks pappa i hjärtinfarkt.

– Det var väldigt oväntat och det blev ett totalt mörker för mig en tid, berättar Erik.

Smidigt generationsskifte

Dan var ett stort stöd och peppade Erik att plugga vidare till lantmästare i Skåne. När Erik var klar med utbildningen 2015 löste han ut sina syskon och tog över gården. Då var Erik bara 22 år gammal.

– Mina syskon var inte intresserade av att ta över, så det gick smidigt. Det var ett bra generationsskifte där alla var måna om varandra. Samtidigt var jag väldigt uppstressad första året. Köra traktor kunde jag göra, men det är ju bara en liten del av lantbruket, skrattar Erik.

Men han fick mycket stöd och hjälp av grannarna och de samarbetar även idag. Han delar på drift av maskiner och arbetskraft med Dan.

– Jag och Dan träffas varje dag och fikar hemma hos honom och pratar om vad som ska göras. Det är en bra rutin och så får vi lite socialt också, annars kan det vara lite ensamt att jobba som bonde.

Lugnare på vintern

Under vinterhalvåret är det lite lugnare. Då finns det tid för att fylla i växtodlingsprogram, laga dräneringar på åkern, serva traktorn, göra inköp och se över om det ska odlas några nya sorter inför säsongen.

Under sommarhalvåret är det mer att göra och vissa dagar är Erik ute med såddmaskinen från tidig morgon till sen kväll. Ibland händer det också oväntade saker som man måste ta tag i; maskiner som går sönder till exempel.

– Men då är det bra att bo på en ö där man hjälper varandra och faktum är att en stor andel av alla som bor här driver eget. Det finns rörmokare, snickare, elektriker. Det är fint, alla bidrar på något sätt.

Många nyinflyttade

På Selaön bor runt 3 000 personer och antalet invånare växer. De senaste åren har det byggts nya bostadsområden på ön och människor har lockats till närheten till naturen och pendlingsavståndet till Stockholm.

– Det känns roligt att det flyttar människor hit. Vi behöver en levande landsbygd, säger Erik.

På ön finns mataffärer, bageri och en pizzeria.

– Min fru tycker att det är lyxigt att vi har två kilometer till Ica, i sitt barndomshem hade hon två mil till matbutiken, skrattar Erik.

Familjen har en liten motorbåt förtöjd vid en brygga inte långt från huset som de åker ut med ibland.

– När vi är lediga åker jag och Helena ut och kastar ankare, njuter av lugnet, badar lite och har det lugnt och skönt, det är ett fint sätt att koppla av på, säger Erik.

Han har också ett annat intresse som får honom att koppla av. En imponerande pjäs står i ett rum på övervåningen, bredvid mikrofoner, trumset och förstärkare: en svart, blank ståbas. Erik har spelat ståbas sedan han var i tonåren. Han repar en gång i veckan med barndomsvännerna. Bandet som kallar sig Kassetten spelar en kombination av bluegrass, country och pop.

– Det är härligt att gå in i musiken, då stannar tiden en liten stund, säger Erik.

Plötsligt hörs ett litet gnyende. Det är Helge som har vaknat efter lunchvilan. Erik, som varit pappaledig några månader under vintern, tar upp den nyvakna, sovvarma sonen i famnen.

– Vi har fått ett starkare band nu när jag varit hemma med honom ett tag. Och han har gett en större mening till det jag håller på med. Att producera livsmedel känns lite som en samhällstjänst!