Ett aktivt liv på gården i Björstorp

Det är förmiddag och snart dags för elvakaffe hemma hos skogsägarparet Malin och Gustav Hansson på gården Björstorp, belägen i ytterkanten av Perstorp. Solen har lyckats bryta sig genom de fluffiga molnen och med lite tur kan det bli en fin sommardag.

Familjen bor i en gammal gård som har byggts om och renoverats av tidigare ägare. Själva har de byggt om övervåningen där alla sovrum finns. I familjen finns nu också barnen Malte sju år och Malva fem år. Senaste projektet är ett stort uterum som vetter mot trädgården. Ett bygge som Gustav, som varit snickare, själv har gjort.

Runt den grusade och väl tilltagna gårdsplanen ligger också ladugården, maskinhallar och flera andra ekonomibyggnader, ja och så den fina trädgården förstås! Malins kära projekt.

Aktiv familj

Vi slår oss ner vid det avlånga bordet i uterummet, dörrarna är på glänt och släpper in friska sommardofter. Labradoren Tyra har svårt att veta om hon ska vara ute eller inne, men lägger sig till sist på golvet bredvid matte. Malte och Malva är nyfikna på vad det här kan bli för dag och vill gärna vara med och lyssna på vad som sägs kring bordet. Ja, ett tag i alla fall.

Kaffet är upphällt och bullarna upplagda på fat. På plats är också André Gustavsson, virkesköpare på Sydved som i flera år har samarbetat med familjen. Han har varit med under hela deras tid som skogsägare och är ett bollplank både när skogliga åtgärder ska planeras och när de har andra funderingar kring skogen. Men nu tar vi det från början.

Malin och Gustav träffades för drygt tolv år sedan och lever idag ett aktivt liv på gården med Malte och Malva. Gustav är lantbrukare och driver en maskinstation med sin bror Erik och Malin jobbar med djurskötsel på sin bror Martins mjölkgård. Barnen, ett stort hus och alla andra projekt som de gärna engagerar sig i gör att det alltid finns något att hugga tag i.

Skogen på köpet

Gustav är uppvuxen i Söndraby på gården Bjärhus, inte så långt härifrån. Gustavs föräldrar, Elisabeth och Lars, har under åren drivit Bjärhus gård med nötkreatur och får, tillsammans med Gustav och hans bröder Erik och Nils. De har också en gårdsbutik som säljer ekologiskt kött och grönsaker från gården.

Familjen odlar själva djurens foder, som till exempel åkervall och majs. Djuren finns både på föräldragården i Bjärhus och här i Björstorp.

Skogen kom in i Gustavs liv 2017 då han tillsammans med brodern Erik köpte fastigheten Björstorp, i första hand för åkermarken.

– Fastigheten är på cirka 86 hektar, 44 hektar åkermark och 42 hektar skog. Mest gran, men även lite tall och ädellöv. Tidigare arrenderade vi mark för betet, men kände att vi ville ha egen mark och på så sätt säkra tillgången på foder. Jag såg skogen mest som en bonus. Till en början visste vi inte riktigt vad vi skulle göra med skogen, så jag kontaktade Sydved och André Gustavsson. Tillsammans har vi resonerat oss fram vilka åtgärder som behöver göras, berättar Gustav.

– De är driftiga och har nog varit i varenda hörna under den här tiden, tillägger André.

– Man vet hur det ska se ut i skogen, när man är uppvuxen på att se sina begränsningar för vad man faktiskt kan hinna med. Då är det viktigt med bra samarbeten, konstaterar Gustav.

Erik och Gustavs företag är en maskinstation för lantbrukstjänster, Hansson Agromaskin. De hyr ut sitt arbete till bönder som har åkermark inom ungefär fem mils radie från gården i Bjärhus, som är företagets bas.

– Det är inte alltid bönderna hinner eller har resurser att själva göra allt arbete. Vi har ett tiotal traktorer och i första hand är det vallarbete, halmpressning och gödselkörning som vi kör. Just nu med fyra anställda.

– När de startade verksamheten var de i 20-årsåldern och hade svårt att få lån från banken. Men nu har de byggt ett stort och starkt företag, det är roligt, inflikar Malin.

Olika syn på skog

I fjol blev grannfastigheten till salu, en gård med skog som angränsar fint till den första fastigheten. Då slog Gustav och Malin till och köpte den; 48 hektar, varav 19 hektar är skog.

– Läget var för bra för att inte köpa fastigheten, hade den legat någon annanstans vet jag inte om det hade varit aktuellt. Men det var ingen självklarhet att köpa, det är ju alltid en risk man tar. Sedan måste man våga investera för att gården ska utvecklas och leva vidare, säger Malin och tillägger att det är ett certifierat skogsbruk vilket hon med sitt intresse för natur och miljö ser som ett plus.

Malin och Gustav har ibland olika syn på skogen, inflikar virkesköparen André.

– Gustav är väldigt fokuserad på produktion och företagsamhet. Malin ser till det estetiska men har även en hel del naturvård i fokus. Men de är båda väldigt drivna och framåt, konstaterar han.

– Ja, det är inte ovanligt att jag och Gustav är oense om hur skogen ska skötas, skrattar Malin. Jag vill bevara så mycket som möjligt, rönn och oxel till exempel, medan Gustav är mer för produktion.

– En mix av det blir bra, man kan inte spara allt, tycker Gustav.

Skogens prinsessa

Dagtid jobbar Malin hos sin bror Martin som driver en mjölkgård i östra Ljungby, Kärröd. Han har ett 70-tal mjölkkor. För Malins del handlar det om allt från djurskötsel till traktorkörning på gården.

– Gården har funnits i släkten sedan 1930-talet och jag är också uppvuxen där. Egentligen hade jag andra idéer om mitt yrkesliv, men pappa blev sjuk när jag var liten och dog av cancern när jag var 21 år. Sedan dess har jag hjälpt min bror med korna. Det är ett kul och fritt jobb, tycker hon.

För två år sedan byggde Malin och Martin, tillsammans med Gustav, ett robotstall och mjölkrobotar.
I mjölkroboten väljer korna själva när det är dags att mjölkas. Moderniseringen blev ett riktigt lyft tycker Malin.

Kaffet är sedan länge uppdrucket och vi vill hinna med en tur runt gården och i skogen, medan solen fortfarande tittar fram. En idé som även Malte, Malva och hunden Tyra verkar gilla. Och apropå Tyra som hänger med oss på hela rundan.

– Hon är köpt som en jaktlabrador, men det märkte vi ganska snart att hon inte var, ler Malin och tittar på den kraftiga hunden som nu närmar sig 11 år.

Precis innan vi ska gå försvinner Malva in i huset, hon är inte riktigt nöjd med sina kläder. Men så kommer hon, i rosa prinsessklänning med tyll och ett par tunna sandaletter. Alldeles utmärkta kläder
för en skogspromenad tycker hon. Det blåser lite och Malin lyckas övertyga henne om att det är klokt att ha på sig en jacka också.

– Det är tredje gången hon byter om i dag, skrattar Malin.

Hönor, vinrankor och kossor

Ett av Malins stora intressen är biodling och hon visar oss sina bisamhällen som ligger lite avsides i ena kanten av gården. Stora skyddande lövträd bakom husen och högt gräs framför.

– Jag har alltid varit intresserad av bin – de är fascinerande! Min morfar hade bin, men jag hann aldrig lära mig något av honom under hans tid. Jag lär mig av andra duktiga biodlare plus att jag har gått en kurs i biodling arrangerad av den lokala biodlarföreningen.

Honungsskörden varierar för de elva bisamhällena.

– Förra året blev det rekord men den här säsongen ser ut att bli den sämsta. Det är väldigt väderberoende som med allt inom lantbruk, konstaterar hon.

I en av ekonomibyggnaderna har hon ett rum där hon slungar, silar och sedan tappar upp honungen i glasburkar, som hon sedan säljer på gården. Burkarna är märkta med ”Svensk honung”, ett slags kvitto på att honungen är godkänd enligt Biodlarnas riksförbund och håller god kvalitet.

Vi passerar hönshuset och Malin släpper ut hönorna och tupparna. Just nu är det 15 hönor och fem tuppar. Det tar inte lång tid innan de pickande hittar sin väg till Malins odlingar i trädgården, där det garanterat finns ätbart för fjäderfän.

– En natt kom räven in här och tog 15 hönor på en gång, det var ingen rolig syn att möta på morgonen. Nu är vi noga med att ha dem inlåsta under natten, säger Malin.

Ett annat intresse är odling. På gården finns både ett växthus med vinrankor och tomatplantor, och ett trädgårdsland med blommor, flera sorters örter, vinbärsbuskar och smultron.

– Gud vad mycket tid jag hade tidigare, minns Malin. Nu är det svårt att hinna med allt i den takt jag skulle önska.

På gården finns också ett stort stall för nötkreatur. Här på gården har de ett 50-tal djur, av raserna Simmental och Angus. Nu på sommaren är djuren ute. Några hundra meter bort ser vi en vacker ekdunge.

– Det var vårt första projekt med Sydved. Vi gallrade ut där och lämnade samtidigt viktig naturvård. Nu har vi ett ljust och trevligt bete till korna och vintertid när isen bär passar vi på att åka skridskor på dammen som ligger i dungen, berättar Malin.

Mycket att göra i skogen

Båda skogsfastigheterna ligger bara några hundra meter från gårdshuset, men en större väg utan underfart gör att man får köra en omväg för att komma fram. Det tar inte mer än fem minuter innan vi är på plats i den nya skogen, den som Malin och Gustav äger ihop. Det växer mest gran här, men det finns också lite bok. Totalt är det 19 hektar skog.

Hela gänget är med och nu verkar det som att det inte är så lätt att vara prinsessa. Gustav får efter ett tag bära Malva när vi går på snåriga vägar och smala stigar med högt vasst gräs. Framme vid
dammen, ett ställe som alla i familjen verkar gilla, lämnar barnen oss snabbt för egna upptåg i närheten.

”Här kanske vi kan bygga en liten stuga. Det vore fint!” säger Gustav till Malin. Jag hör inte riktigt vad Malin svarar, men får en känsla av att hon tycker att det är ett projekt som kan få vänta ett tag till. Även om båda två är synnerligen fulla av energi så har de mycket att göra nu.

– Den här skogen är väldigt eftersatt, säger Gustav och pekar på de täta bestånden framför oss.

Han berättar att de förra ägarna avverkade och planterade, men sedan hände det inte så mycket på tio, femton år. Nu försöker de jobba i kapp med slutavverkningar, gallringar och röjningar.

– Sydved var här i februari och avverkade gran, säger André och tillägger att det snart är dags att plantera. Marken lämpar sig väl för gran så det blir gran denna gång också.

Värnar om biologiska mångfalden

– Det är mysigt med skog – att kunna plocka svamp och bär, hitta spår efter djur, se fågelbon och djur. Det är väl ingen superskog vi har nu, det kommer krävas mycket arbete för att få till den men jag hoppas den blir bra till slut, önskar Malin.

Malin värnar verkligen om naturen och den biologiska mångfalden.

– Ofta kan jag stanna till och förundras av humlor, trollsländor och blommor i min närhet. I Kärröd, mitt föräldrahem, finns tre fridlysta arter; slåttergubbe, granspira och klockgentiania. Det är speciellt!

Och vad gäller skogen tycker hon att det är viktigt att se till att det där finns tillräckligt med död ved som ett sätt att gynna skogens naturvärden.

Ser du några utmaningar för skogsbruket generellt?
– Ja, klimatförändringarna, ett varmare klimat gynnar ju ofta skadeinsekterna. Det gör sannolikt också att det blir blötare i markerna och då blir det svårare att komma ut och bruka skogen.

– Vi har varg i Skåne, i mina ögon är det inte positivt. Här är det ju tätt med djurbesättningar plus att de ger sig på viltet. Jag tycker det är skrämmande med vargens påverkan, både för tamdjurens lidande och att markerna utarmas på vilt, tycker Malin.

En annan fråga som hon tycker är viktig är att det behövs fler kvinnor i skogen.

– Det behövs i alla led, både skogsägare, virkesköpare och på andra håll i branschen.

Allt bygger på förtroende

Till båda fastigheterna finns skogsbruksplaner. Ett smart sätt att ha koll på vilka åtgärder som bör göras för att få bästa utväxling av skogen. Till den nya fastigheten finns en ny plan och den gamla har en plan från 2017.

– En plan gör det också lättare att prioritera i vilken ordning åtgärderna bör göras, säger André.

Han berättar att Sydved har hand om avverkningarna på fastigheterna, både slutavverkningar och gallringar. Vägunderhåll och rensning av diken brukar bröderna själva försöka hinna med. Röjning och plantering lejer de ut till en annan samarbetspartner.

André är ett bollplank både när skogliga åtgärder ska planeras och när de har andra funderingar kring skogen.

– Ofta säger jag till André, detta har jag funderat på, vad tycker du? berättar Gustav.

När de är överens om vad som ska göras lämnar de över resten till André, som till exempel att rätt maskin kör i rätt bestånd. Det är ju det han är proffs på. Jag vill ha folk som jag kan lita på, det måste finnas ett förtroende oss emellan. Vi vill ju ha ett bra resultat i vår skog, säger Gustav.

Malin tillägger:

– Målet med skogen är att förvalta den på bästa sätt till våra barn, en hållbar skog som framtida generationer kan fortsätta bruka på bästa sätt!