Ett skogsbruk förgyllt av får

Solen tittar försiktigt fram mellan molnslöjorna på himlen. Det är kyligt i luften och på gårdsplanen ligger några isiga fläckar av snö. Ett gäng gräddvita får betar i en hage. Här, i den lilla byn Åsteby, strax utanför Torsby i Värmland bor Kari och Göran med äldsta dottern Lovisa, 19 år. Boningshuset från 1914 är ljusgult med vita dubbeldörrar och här har paret bott i nästan 40 år.

– Det var en slump att vi hamnade här. Jag jobbade på sjukhuset i Torsby och hjälpte mannen, August, som bodde ensam i huset, med rehabilitering efter en stroke. Vi fick en fin kontakt och han visade mig runt på gården en gång. Han bjöd på saft och var så stolt över sin gård. När han dog och vi hörde att gården var till salu funderade vi på om vi skulle kontakta släktingarna för att säga att vi var intresserade. Det var tur att vi gjorde det, de visste vilka vi var och ville att vi skulle köpa, berättar Kari.

Frihetskänsla i skogen
August önskan var att gården skulle hänga ihop med skogen. Men på den tiden, under 80-talet, var det inte helt okomplicerat att köpa skog och familjen fick först nej från Lantbruksnämnden för att förvärva marken och köpte inledningsvis gården utan mark. Men några år senare när reglerna förenklades kunde köpet gå igenom. Göran och Kari har dessutom köpt till skog under årens gång och äger nu strax över 300 hektar skog bestående av gran, tall, björk och lite asp.

– Det är en härlig känsla att ha sin egen skog att gå runt och fundera i, det finns en frihet i det, säger Göran.

Varken Kari eller Göran hade tidigare ägt skog, men när man är uppväxt så nära inpå skogen har man lärt sig mycket ändå, menar Kari.

– Pappa körde timmer och vi har alltid tillbringat mycket tid i skogen. Mormor och morfar ägde
skog och som tonåring planterade jag skogsplantor som sommarjobb, berättar hon.

Gården är omgiven av åkrar, just nu strösslade med vit snö. I horisonten skymtar Hovfjället, där barnfamiljer åker slalomskidor på vintrarna. Här finns också fina vandringsleder och längdskidspår.

Uppe på en liten kulle strax bakom huset har Göran och Kari tillbringat mycket tid. Det är en öppen plats, dit solen ofta hittar. Där finns asp och rönn och en ståtlig gran som barnen klättrade mycket i när de var små. Hit tog familjen ofta med sig fika och stannade upp en stund. Härifrån ser de sitt skogsskifte och har utsikt över fåren som betar.

– Det är en mysig plats där man får en fin överblick över naturen, säger Kari.

Fårägare av en tillfällighet
Att de skulle bli ägare av 47 får var inte en självklarhet.

– På Görans 30-årsdag fick han en lammunge som present av några bekanta. Fåret döptes senare till Chefen och hon var oerhört charmig. Med tiden köpte vi fler får och på den vägen är det. En stor fördel med fåren är att de håller markerna öppna och ger både skinn, ull och kött, säger Kari.

När Kari kommer ut till hagen kommer några gråspräckliga får mot henne och buffar försiktigt på henne.

– Många av våra får är oerhört sociala. De har också sina egna personligheter. Sara brukar gilla att bli kliad bakom örat. Sedan har vi princess Mary och baggen Bääärtil som båda har sina egenheter.

Håller undan sly
Fåren består av fyra olika raser: den brittiska rasen leicester och de svenska lantraserna rya, finull och pälsfår, som det blir fin ull av. På våren och sommaren betar fåren fyra kilometer bort i skogen. Göran och Kari sätter upp en jättehage på 30 hektar med ett 145 centimeter högt rutnät varje vår, som de sedan tar bort på hösten. Jobbet är tidskrävande, men de tycker att det är värt det.

– Fåren betar och håller undan sly. Både fåren och skogen mår bra av det. När vi går till hagen första gången på våren med vallhunden Willy, så blir fåren ivrigare ju närmare hagen vi kommer, de vet vad som är på gång, säger Kari.

Hälften av tackorna betäcks på hösten, vilket innebär lamning på våren. Ibland behöver fåren lite hjälp vid förlossningen. Det kan handla om att lägga ett ben rätt eller hjälpa till att dra ut den lilla.

– När det går bra, vilket det gör för det allra mesta, så är det en härlig känsla.

Stor efterfrågan på fårskinn
Lite tyngre är det när får och lamm ska skickas till slakt. Samtidigt är det en del av ett jordbruk. Göran och Kari har frysen full av lammkött för eget bruk. Sedan säljer Kari fårskinn. I en av bodarna på gården ligger de mjuka fårskinnen upplagda på rad. De är gräddvita med små stänk av svart, ljusgrått, mörkgrått och allt däremellan. Fårskinnen brukar beredas i Tranås och det tar några månader innan de är klara. Efterfrågan är stor på skinnen och det brukar inte vara några problem att sälja dem.

– Jag brukar lägga upp bilder på Facebook och berätta att jag har skinn till salu. Jag kan inte påstå att
marknadsföring är min bästa gren, men skinnen brukar säljas ändå, skrattar Kari.

Hon skickar också fårens ull till spinnerier för att göra garn. Den har visat sig ha god kvalitet och Kari har belönats med många priser i Ull-SM, 17 priser närmare bestämt.

– Man skickar in ullen för bedömning. Sedan tittar en jury på ullens kvalitet. Det är en lite rolig grej, säger Kari.

Garner i mossgrönt, brunt och grått ligger nystade i ett vackert gammalt tråg. Ullen kommer från familjens får och garnet är spunnet i Dala-Floda i Dalarna.

I ett av rummen på nedervåningen har Kari en stor vävstol i ljust trä, där hon väver mattor med garn av egen ull. Hennes fingrar arbetar vant med det grå och vita garnet, som långsamt bildar ett mönster. Förr stod en vävstol i många svenska hem, idag har det blivit ganska ovanligt. Kanske är möbeln för stor och otymplig, kanske tar vi oss inte tid att väva i ett samhälle, där allt går snabbare. Men för Kari är det en skön och avkopplande syssla och det känns extra fint att garnet kommer från de egna fåren.

Klippningen av fåren har Göran skött. Han har också haft som extrasyssla att åka runt och klippa får på andra gårdar.

Vad ska man tänka på när man klipper får?
– De ska vara torra och inboxade på en lugn plats. Fåren bör klippas på våren och hösten. Att klippa får kan ta lång tid och vara väldigt svårt i början, men som med allt annat så ger övning färdighet. Nu klipper jag ett får på ungefär en minut, berättar Göran.

Skulle ni rekommendera andra skogsägare att skaffa får?
– Absolut. Man behöver inte ha så många. De är sällskapliga och det blir så fint där de betar. Har man höautomater, så kräver de inte jättemycket jobb heller, säger Kari.

Kari och Göran funderar på att minska antalet till runt 20 får. De har trots allt andra jobb, förutom gården och skogen. Kari är rehabilteringsassistent på sjukhuset i Torsby och tränar människor som exempelvis haft en stroke eller gjort en höftoperation för att kunna röra sig på ett bra sätt igen. Göran jobbar med att bygga broar och sätta räcken på bilvägar, ofta i Norge. Då är han borta i längre perioder, för att sedan komma hem och fokusera på arbetet på gården.

– Men det är något helt annat. Att gå runt i sin skog eller pyssla med djuren ser jag som avkoppling, säger Göran.

Granar blev hyreshus
Göran och Kari ser delar av sin skog från köksfönstret. Den består främst av gran och tall, men har också inslag av löv såsom björk och asp.

– Vi säljer mest gran. För inte länge sedan sålde vi jättefina granar till ett lokalt sågverk, de skulle användas till ett hyreshus som ska byggas i Torsby. Det är härligt när man ser vad ens skog kan bidra till rent konkret. Det känns också roligt att det är lokalproducerat, säger Kari.

Paret har en digital skogsbruksplan hos Stora Enso, där de får en överblick över vilka åtgärder som gjorts och hur planeringen ser ut framåt. Kari och Göran går ofta runt i sin skog för att se hur träden mår eller bara för att ta en skön promenad. De har röjt ur en liten skogsslinga på runt fem kilometer, där de ofta går med hundarna.

– Ibland ser man något vindfälle som behöver tas om hand och så brukar vi hugga ved för eget bruk. Men i huvudsak tar vi hjälp av Stora Enso med skogsskötsel som röjning, gallring och avverkning. Plantering sköter vi själva och då är det ofta barrotsplantor som ska ned i jorden, berättar Göran.

Det som står närmast på planeringen är att bygga en ny skogsbilväg för att maskinerna lättare ska komma fram och för att man ska minimera körskadorna när det är dags för gallring nästa gång.

Pionjärer inom solceller
Familjen har varit förskonade från granbarkborren. Däremot har en del höststormar och tung snö bidragit till toppbrott på ganska många tallar och granar.

– Man är ju alltid lite orolig för saker som kan hända med skogen. Samtidigt finns det saker man inte kan påverka och det man kan göra är att sköta skogen på ett bra sätt, menar Göran och Kari.

Vissa äldre träd vill de spara i skogen för att gynna den biologiska mångfalden. Att värna om djur och natur och att utnyttja de resurser som finns är viktigt för Kari och Göran. Redan 1994 skaffade de solfångare. För åtta år sedan installerade de solceller.

– Vi var väl lite av pionjärer på det området. Det fanns en producent av solceller i Sunne och vi var en av hennes första kunder, säger Kari.

Idag när priserna stigit så mycket på el är de extra glada för att ha både solceller och solfångare på sina uthus.

Fem barn och ett barnbarn
Göran och Kari har delat upp jobbet på gården mellan sig. Göran kör traktor och sköter skogen mer, medan Kari är huvudansvarig för fåren. Men när det kommer till stora saker som ska göras så jobbar de ihop.

– När vi ska flytta fåren och sätta upp hagen hjälps vi åt. Vår yngsta dotter, som fortfarande bor kvar hemma, är bra på maskiner och hon brukar hjälpa till, berättar Kari.

Göran och Kari har totalt fem barn, varav Lovisa bor hemma, medan de andra fyra är utflugna. En bor i grannbyn och de andra i Stockholm, Oslo och Gällivare.

– Titta vi har fått ett första barnbarn, säger Kari stolt och visar ett foto på lilla Ellie, fyra månader, som bor i Oslo.

Att barnen ska ta över gården och skogen ser de inte som någon självklarhet.

– Det är klart att det vore roligt om någon av dem vill ta över. De är ju uppvuxna nära naturen och skogen. Samtidigt måste de få leva sina liv och de ska inte känna någon press.