Kontinuitet och framtidstro i Helgesbo

Kommer du ihåg när vi tömde hela Nordsjön? Malin Holmström tittar frågande på pappa Thomas och rättar till solglasögonen.

Det är en strålande försommardag och Gardasjön glittrar i solskenet. Jodå, Thomas kommer ihåg skogsbranden när Malin var liten. Så stor var den inte, men tillräcklig för att innehållet i den ena av Helgesbos två branddammar skulle gå åt.

– Vi har inga naturliga vattendrag här på gården så min pappa grävde två branddammar – en i norr och en i söder. Pappa hade humor: han döpte den norra till Nordsjön och den södra till Gardasjön, skrattar Thomas:

– Här vid Gardasjön hade vi ett hopptorn och badade när jag var barn. Ett år när vi kom tillbaka efter lovet skulle vi skriva uppsats om vad vi hade gjort under sommaren. En av mina klasskamrater berättade att han hade badat i
Gardasjön och läraren blev mäkta imponerad över att han hade varit i Italien.

Den där historien säger mycket både om Helgesbo och dess ägare. Även en så praktisk sak som en branddamm kan bjuda på en oväntad guldkant. Och till och med när livet är som allvarligast, så finns det plats för en gnutta humor.

En typisk smålandsgård

Helgesbo ligger norr om Kalmar och är en riktig skogsgård med 240 hektar produktiv skogsmark. Några hektar åker och bete finns också; jordbruket sköts av en granne och tre glada tackor med lamm håller betesmarkerna öppna.

Skogen är typisk för området med stor variation i boniteter och ståndorter. Kring gårdscentrum finns vackra ek- och lövbestånd men skogsbruksplanen domineras ändå av barr med goda granboniteter, varierat med tall på de torrare och stenigare partierna.

Thomas blev skogsägare tidigt.
– Både mamma och pappa fick tuberkulos på 40-talet och blev aldrig riktigt krya efter det. Mamma gick bort när jag var elva. Pappa sa alltid att han hade fått chansen till övertid. Han var pigg och var med och styrde och ställde men kroppen orkade inte riktigt, så vi hade hjälp här på gården. På den tiden hade vi fårskötsel i lite större skala, berättar Thomas.

Bara ett stenkast från gården låg Helgesboskolan som tidigare var regionens skogsbruksgymnasium, verksamheten flyttades dock till Ingelstorp i Kalmar för några år sedan. Att Thomas skulle gå den tvååriga skogsbruksutbildningen där var självklart. Det var också i den svängen som han träffade sin fru, Carina. När Thomas var 24 gick hans pappa bort och sedan dess har gården varit hans ansvar och glädje.

Ingen stress

Den som känner Thomas historia förstår varför han redan nu, inte ens 60 år fyllda, har börjat planera för det kommande generationsskiftet. Sedan något år tillbaka äger döttrarna Malin och Matilda, som båda är strax över 30, en fjärdedel var av Helgesbo.

– Man tänker ju tillbaka på hur det var när man själv fick ta över. Och sedan går man och funderar ibland. Tänk om det händer mig något? Jag vill inte att de ska behöva stå där och fundera över hur i helsike de ska lösa det, resonerar Thomas.

– Jag var lite osäker på vilket alternativ som var det bästa så det slutade med att jag vände mig till Anders Boman på konsultfirman Skog och Lantbruk. Han tog fram ett förslag som går ut på att Malin och Matilda ska få växa in i
skogsägandet utan stress. Vad de väljer att göra med Helgesbo i framtiden lägger jag mig inte i. Men då har de fått de bästa förutsättningarna.

Mjukstart med planen

Malin är den som bor närmast, i Kalmar. Hennes syster Matilda, som har två barn, har sin familj i Malmö.

– Jag har bara fyra mil upp hit, så det är inte så himla långt, säger Malin som ändå blev lite överraskad när Thomas kom med förslaget.

– Min första tanke var att jag vet ju ingenting om hur man sköter en gård. Varken jag eller min syster vet hur man hugger och jag kommer inte att gå ut med sågen. Visst, det kanske händer någon gång i framtiden men det är ingenting som jag ser mig själv göra just nu. Men pappa har varit väldigt tydlig med att man kan äga och bruka sin skog på ett bra sätt och ta hjälp av andra. Vi har mjukstartat med att gå igenom skogsbruksplanen och i vilken ordning som saker och ting ska göras. Pappa har också visat hur gallringen går till och vilka åtgärder som väntar härnäst.

Välkommen nystart

Malin är intresserad av odling och tror att trenden med ekologiskt lantbruk fortsätter att växa. Efterfrågan på närproducerat kommer att bli ännu större.

– På sikt vore det en dröm att kunna utveckla odlingen här hemma. Planen är i alla fall att jag ska vara här i sommar och hjälpa till med det som kan behövas, måla och fixa lite. Helgesbo är ett välkommet andningshål, säger Malin som har ett tufft år bakom sig.

Efter att ha jobbat intensivt med försäljning och butiksutveckling under många år blev Malin sjukskriven. Men trots vila gick tröttheten inte över.

– Det var otäckt, jag kände inte igen mig själv. Jag kunde inte förstå varför jag inte hade kraften att komma tillbaka, berättar Malin.

Hösten 2020 började hon hosta och nej, det var inte Covid-19. När hon kom till läkaren diagnostiserades hon med tuberkulos. Hur det hände är fortfarande ett mysterium men det viktiga är att hon är på bättringsvägen.

– Vi visste det ju inte då, men generationsskiftet passar väldigt bra in i mitt liv just nu. Helgesbo är en del av framtiden, och så funderar jag på att börja studera. Jag har sökt flera
utbildningar på högskolan till hösten.

Heltid i skogen

Ordet välskött får en ny innebörd när man går i familjen Holmströms skog. Allt är röjt, gallrat och planterat enligt konstens alla regler – det verkar inte finnas en enda avdelning som är orörd. Och just därför växer det så det knakar. Skogen i Helgesbo är som ett välmöblerat vardagsrum i en tjusig inredningstidning; rejäla
volymer som har arrangerats på ett prydligt och harmoniskt sätt. Thomas blir lite lätt generad när saken kommer på tal.

– Själv ser man ju mest det som inte är gjort…, säger han och påpekar att det inte bara är hans förtjänst. Pappa och farfar har ju också bidragit till att forma skogen till det den är i dag.

Thomas är femte generationen på Helgesbo och ett aktivt skogsbruk har kännetecknat alla släktled. Thomas tillhör också den allt mer sällsynta skara skogsägare som jobbar heltid i sin egen skog. Varje dag följer samma rutin, oavsett humör eller väder. På morgonen åker han ut och är inte hemma förrän till kvällen. När det är fika vid 10 och 13 så ringer han alltid till Carina eller grannen och berättar att allt är väl.

– Man får ha respekt för träden och maskinerna, det är inte helt ofarligt det man sysslar med.

Men är det inte frestande att ligga kvar och dra sig i sängen en dag när regnet står som spö i backen? Eller ge upp och åka hem när kedjan bara hoppar?

– Nä, det går ju inte. Det är klart att det tar emot ibland som med alla jobb. Men jag trivs med variationen. Jag väljer själv vad jag vill göra – blir det långtråkigt att gallra så kan jag röja eller göra något helt annat.

Förstagallringarna är något av en favorit eftersom det är då han danar bestånden för framtiden. Helgesbo
är certifierat vilket innebär att Thomas arbetar aktivt för att få upp lövandelen i samband med gallring.

– Pappa sa till mig redan på sjuttiotalet att ”du kan gott hugga ner en gran och lämna en björk”. Det gör jag fortfarande, det är bara det att jag är certifierad också. För mig är det ingen större uppoffring, FSC®-certifieringen stämmer överens med mitt tankesätt.

Sydvedare med förtroende

Kontinuitet är nyckeln på Helgesbo och det gäller även affärskontakterna. Anton Jeansson är tredje generationen Sydvedare på Helgesbo. Thomas gör väldigt mycket själv: planterar, röjer och gör nästan alla förstagallringar. Men han tvekar inte att ta hjälp när det behövs. Sydveds insatser handlar främst om slutavverkningar samt i vissa fall gallringar. Härnäst väntar en slutavverkning på 800 kubik.

– Om jag känner att det är svårt att hinna med så ringer jag till Anton. Men jag litar ju egentligen inte på någon annan än mig själv, skrattar Thomas och man förstår att nålsögat som Anton har lyckats ta sig in igenom är litet.

– Som inköpare kan min relation till skogsägarna se väldigt olika ut. Ofta blir det intensiva kontakter i anslutning till uppdragen och sedan kan det gå lite tid emellan. Med Thomas är kontakterna lite mer regelbundna eftersom han alltid har leveransvirke på gång, säger Anton.

Med Sydveds Aktiv Skogplan som utgångspunkt för planeringen blir det också naturligt att ringa Anton för att diskutera framtida åtgärder, idéer och eventuella problem med en skoglig kollega.

– Det är väldigt roligt att få det förtroendet, tycker Anton.

Under många år kombinerade Thomas arbetet i skogen med rollen som fritidsledare på Helgesboskolan. Han har med andra ord god kontakt med många av de entreprenörer och maskinförare som jobbar i området.

– Jag tycker att det är jättekul att träffa på mina gamla elever. Det känns bra att veta vem det är som jobbar i min skog, säger Thomas som när han slutade på skolan fick en fin rondellkatt av eleverna. Nu tronar den längst upp på en högstubbe på skogsbilvägens vändplan.

Vovve med skogstalang

Riktigt ensam i skogen är Thomas aldrig. Tioåriga bordercollien Jacky viker inte från Thomas sida. Han är med i skogen varje dag och frågan är om det finns någon hund som är så snabb på att hoppa in i en traktor?

– Fast som vallhund är han värdelös, han är rädd för fåren. Nej, skogsbruk är mer hans grej, säger Thomas och nickar åt sin fyrbenta vapendragare.

– När vi fikar är sista biten hans och det vet han. Ibland glömmer jag mig och blicken jag får då… då känner man sig rätt usel.