Nybörjarskogsägarna i Mörrum har hittat sin guldkant

Brasan sprakar muntert och korven fräser frestande på gallret. Skridskorna är avsnörda för den här gången och ljustörstande ansikten vänds ivrigt mot vårsolen. Tre orienterare springer förbi nere i sjökanten. Det är lätt att förstå varför familjen Olsson väljer att tillbringa så mycket av sin lediga tid här.

– Man ska aldrig säga aldrig, men så som det känns nu, så kommer vi aldrig att sälja det här, säger Jonas Olsson.

Fokus på jordbruk

Jonas Olsson är uppväxt på gården Vekerum, strax utanför Mörrum i västra Blekinge. I familjen fanns pappa Pelle, mamma Annelie och bröderna Linus och Andreas. Och så farfar Eric förstås.

– Jag och farfar var supertighta. Vi hade väldigt mycket kul ihop. Han gick bort i våras men var klar in i det sista. Jag tror att han var rätt nöjd med livet och det känns bra, säger Jonas.

Vekerum var med blekingska mått mätt ett ganska stort jordbruk. Med egen och arrenderad mark uppgick den brukade ytan till omkring 70 hektar. Att Vekerum också var en skogsfastighet, det var ingenting som Jonas reflekterade över.

– Pappa var en passionerad jordbrukare. Först var han mjölkbonde men han ställde om till köttdjur ganska tidigt. Jag tror inte att pappa och farfar var så skogsintresserade. Jag har i alla fall inga minnen av att de jobbade i skogen när jag var liten. Men jag vet att de planterade igen några åkrar som de tyckte var svårtillgängliga, berättar han.

En växande familj

Redan i gymnasiet träffade Jonas Bräkne-Hobytjejen Maria. Efter studenten gjorde han lumpen och Maria började studera till teckenspråkstolk i Örebro.

– Jag hann knappt mucka innan jag flyttade upp till Maria, skrattar Jonas som bestämde sig för att läsa ekonomi.

När båda var klara med studierna ville de söderut igen. Flyttlasset gick till Malmö där Maria började jobba som tolk och Jonas fick anställning som revisorsassistent. När dottern Lovisa, i dag 9 år, var på gång valde de att flytta hem.

– Mina föräldrar bor också här, berättar Maria som i dag jobbar på gymnasiets särskola. Jonas är VD för Kockums Maskin i Kallinge som bearbetar gjutgods för fordonsindustrin. Familjen stortrivs i sin villa i närliggande Asarum och har även utökats med Petter, 7 år.

Klöv gården

Att bli skogsägare hade Jonas och Maria aldrig tanke på. Men så fick pappa Pelle en akut hjärtinfarkt, bara 60 år gammal. Han dog omedelbart.

– Vi förstod ingenting. Pappa var ju frisk som en nötkärna. Åtminstone trodde vi det. Efteråt insåg vi att han förmodligen hade haft någon känning tidigare, berättar Jonas.

Det här var 2014. Jonas mamma valde att bo kvar på gården i något år, men alla som har ett ställe på landet vet hur mycket jobb det är. Det ska eldas för värme och varmvatten och skottas snö. Husen och åkrarna ska tas omhand.

– Vi bröder turades om att hjälpa till, men efter ett tag kände mamma att det skulle vara skönt att få flytta in till Karlshamn. När frågan kom upp på bordet så löste det sig väldigt naturligt. Ingen av oss hade möjlighet att köpa ut gården i sin helhet.

Andreas var ganska tydlig med att han inte ville ta över. Men Linus har alltid varit bonden i familjen och ville gärna driva lantbruket. Så det slutade med att vi klöv fastigheten. Linus tog hand om gården och jag tog hand om skogen. Det passar dessutom väldigt bra eftersom E 22:an redan delar av skogsskiftet från gårdscentrum, förklarar Jonas.

Skogen som rekreation

Jonas och Maria blev skogsägare 2015 och redan från starten hade de en tydlig bild av vad de ville med sin skog.

– Vi kände båda två att vi ville det här väldigt starkt, även om ingen av oss hade någon skoglig erfarenhet tidigare. För oss är det självklart att skogen är ett arv som vi vill förvalta på bästa sätt så att vi kan föra det vidare till Lovisa och Petter. Skogen ska ju bli deras en gång, säger Maria.

Eftersom vare sig Jonas eller Maria hade någon erfarenhet av skogsbruk valde de att gå utbildningen i hållbart familjeskogsbruk vid Linnéuniversitetet i Växjö.

– Skulle vi göra det, så skulle vi göra det på riktigt! Det var väldigt intressant. Man fick testa på lite praktiskt samtidigt som det gav perspektiv. Vi insåg att vi kunde göra det här på vårt sätt, i vår takt. Just nu är Jonas den som jobbar mer med skogen, både i teorin och i praktiken, men tanken är att jag ska ta röjsågskort. Jag misstänker att jag kommer att gilla att röja, skrattar Maria.

– Det är ju knappt att man vågar erkänna: men jag hade aldrig ens startat en motorsåg. Så det första jag gjorde var att ta motorsågskörkort, berättar Jonas som betonar att det, i alla fall inte just nu, är aktuellt att bli självverksam i skogen.

– Jag tar inte på mig huggarstället och går ut i skogen varje lördag. Våra barn är superaktiva och har massor av grejor inbokade varje vecka – Lovisa rider och Petter spelar fotboll – dessutom älskar vi att åka mountainbike alla fyra. Vi är en sammansvetsad familj som har väldigt roligt tillsammans, och den delen kommer först.

Berg och dalar

Vekerums skogar bjuder på rika och varierade upplevelser. Som alltid här i Blekinge finns det gott om berg och hällar. På de magrare markerna trivs tallen medan granen frodas i de bördiga svackorna. Här finns också rikligt med löv, främst ek och bok, som breder ut sig i större bestånd.

När Jonas och Maria tog över valde de att ta kontakt med inköpare från flera olika skogsbolag. Valet föll på Sydveds Jon Persson.

– Alla som vi träffade pratade bara om allt som måste göras och ville avverka hur mycket som helst. Utom Jon som sa att ”nu tar vi det lilla lugna!” Han tyckte att vi skulle börja med en gallring och sedan fortsätta med några mindre avverkningar och föryngringar för att vi skulle få en bra känsla för hur det fungerar i praktiken. Vi gillade hans inställning, säger Jonas.

Investerar i vägar

I samråd med Jon bestämde de sig även för att investera i en ny skogsbilväg. Vägen till fastigheten går in under E22. Genom att förbättra och förlänga den befintliga vägen samt bygga en ordentlig vändplan har de säkerställt att maskiner och timmerbilar kommer in och kan jobba på ett effektivt sätt.

– Vi använde en del av intäkterna från gallring och avverkning till vägen och det är helt klart det bästa beslutet vi har tagit, både ur ett skogsbruksperspektiv och ur ett rekreationsperspektiv. Vi är här uppe otroligt mycket på helgerna: åker skridskor, fiskar och cyklar tillsammans. Nu kommer vi ända fram och slipper att gå sista biten vilket innebär glada barn, förklarar Jonas.

Som skoglig rådgivare uppskattar Jon familjens stora skogsintresse.

– De lyssnar gärna på mina råd men fattar sina egna beslut. Båda har ett genuint intresse för skogen och målsättningen att fatta bra beslut både på kort och lång sikt. Jonas och Maria är engagerade i sitt skogsbruk och vill lära sig mer genom att vara aktiva. Det är sånt som gör mitt jobb extra roligt, säger Jon nöjt.

En extra guldkant

Det bästa med skogen? Friheten och alla möjligheterna, tycker Jonas.

– Vi ser det som att vi har fått skogen till låns. Det som skogen ger kan vi återinvestera i fastigheten. Ibland kan vi unna oss en semesterresa – skogen blir en extra guldkant, säger Jonas och undrar lite roat om det är normalt att gå omkring och prata med träden?

– Att skogen ligger nästbo är nog det bästa. Har jag haft en dålig dag så är det bara att åka upp hit en stund, så lättar det. Att vi har möjligheten att vara här, att det är vårt. Det är fantastiskt!