Gör jobbet själv
Anna-Lena tog över fastigheten för snart två år sedan efter att hennes pappa, Sven-Olof, gått bort.
– Jag, pappa och min mamma Ulla-Britt har alltid jobbat tillsammans i skogen, och det mesta har vi gjort själva, berättar Anna-Lena som också är medlem i nätverket Dryaderna för kvinnliga skogsägare.
– Genom deras föreläsningar och studiebesök har jag fått många nya kunskaper om skog och skogsbruk.
Efter lång tid med motorsågen valde Anna-Lena att ta motorsågskörkort i höstas.
– Det var ett bra beslut. Jag lärde mig mycket och känner mig säkrare när jag är ute och jobbar. Sedan måste jag erkänna att jag var väldigt bortskämd så länge pappa levde. Motorsågen stod alltid servad, påfylld och klar när jag kom, skrattar Anna-Lena som dock aldrig hade någon tanke på att göra de här gallringarna själv.
– Att göra en andragallring löser jag inte tidsmässigt, jag har ett heltidsjobb som lärare. Dessutom var det lite sent, så stammarna var rätt långa att hantera manuellt. Granarna i naturvårdsbeståndet var alldeles för stora. Jag vågar inte ge mig på den typen av stammar själv.
Rätt beslut, konstaterar skördarförare Peter Jönsson:
– Att göra andragallringen på gran manuellt hade förmodligen tagit en hel vinter för en person. Jag gör den på ett par dagar. Det är väldigt tidskrävande att ta ut de här volymerna manuellt. Det är ingen tvekan vad som är bäst ekonomiskt.
Hög tid för grangallring
Det var läget i grangallringen som gjorde att Anna-Lena bestämde sig för att samordna insatserna i de tre bestånden.
– När Olof kom ut och tittade på granen så sa han direkt att det här måste vi göra nu! Så här efteråt så ser jag ju att det var hög tid. Ljuset kommer in på ett helt annat sätt nu. Det ser verkligen jättefint ut, tycker Anna-Lena.
Grangallringen, som omfattar knappt 2 hektar, är i 30-årsåldern.
– Stammarna stod tätt och hade hunnit bli ganska långa, så gallringsbehovet var stort. Beståndet är väldigt fint skött sedan tidigare men som så ofta så växer skogen mycket fortare än vad man tror. Det är dags igen, trots att det känns som om man nyss har varit där, konstaterar Olof.
– Alltså blev det en klassisk låggallring, där de bästa stammarna har gynnats och uttaget har gjorts med hänsyn till stormkänslighet. På långsidan ut mot vallen har vi lämnat en palissad av ogallrade
granar som ska skydda beståndets hjärta mot vindbyar.
Strategi för framtiden
Ännu är det för tidigt att avgöra om det blir en tredje gallring eller om granen kommer att få växa in i en tidig slutavverkning.
– Vi får avvakta lite och se hur fort det växer. Om det tar sig väldigt fort och granarna skjuter upp över 20 meter så kan det vara för sent med en tredjegallring på grund av stormrisken. Oavsett vilket så har vi ett fint bestånd som kommer att producera bra, säger Olof.
Vid framtida insatser kommer förutsättningarna att vara de bästa. Peter har planerat upp vägnätet inne i andragallringen och kompletterat med basvägar och stickvägar.
– Det fanns en basväg sedan tidigare. Den har jag stärkt upp med två vägar på varje sida så att det enkelt går att komma runt i beståndet. Det här kommer också att underlätta när Anna-Lena
själv är ute och jobbar, förklarar Peter.