Att veta gränsens läge är viktigt vid till exempel avverkningar, fastighetsköp och när man jagar eller fiskar. En del gränsmarkeringar är gamla och kan vara överväxta, och då är det inte alltid lätt att se skiljelinjen mellan sin egen och grannens fastighet. När man ska utföra en åtgärd är det viktigt att gränserna är väl markerade i fält och syns bra så att risken för att avverka över gränsen och in på grannens fastighet minskar.
Vanliga gränsmärken
I första hand visas en fastighets utbredning av gränsmarkeringar som har placerats ut av Lantmäteriet. Det vanligaste gränsmärket är rör som slagits ner i marken, men det finns även hål och dubb i sten eller berg, trästolpar samt rör i sten, berg eller cement.
Av äldre gränsmarkeringar är råstenen vanligast. Ofta är den en rest toppig sten, som är omgärdad av mindre stenar och stenskärvor. För att visa den mänskliga inblandningen kan det finnas tegelskärvor eller träkol under röset.
Ett tips är att använda Lantmäteriets e-tjänst Min fastighet, där brukar det finnas fastighetskartor från 1800- och 1900-talen. Ofta är gränsstenar inritade där.
Rubba aldrig en gräns
I skogsmark letar du efter markeringar i hörn eller ändpunkter, dessa är ofta större och tydligare än övriga markeringar. Längs gränsen kan det även finnas så kallade utliggare eller visare (ofta en avlång upprättstående sten). Rågångar i skogen, gärdesgårdar och stenmurar kan också vara tecken på gränser.
Tänk på att du aldrig får rubba, flytta eller förstöra en gränsmarkering, det är straffbart. Gamla gränsmärken, som inte längre gäller, kan vara skyddade som kulturminnen. Däremot får du alltid förvalta din gräns, genom att göra den tydligare. Gör det gärna tillsammans med din granne, så undviker du onödiga konflikter.
Om du har svårt att hitta gränserna, ta hjälp av kartor och handlingar från lantmäteriförrättningar. Prata också med tidigare ägare och grannar.
