Det är flera dagar sedan räddningstjänsten lämnade området. Hennes matte Malin Kyllesjö följer henne i lina bara några meter bakom. Plötslig fryser Ripa till. Stirrar rakt ner på marken vid en förkolnad stubbe. "Hon markerar. Hon har hittat glöd!"
Ripa och Malin är Sveriges första certifierade ekipage för skogsbrandhund.
– Jag var med och administrerade ett eftersläckningsarbete på en skogsbrand förra sommaren. Vi pratade om hur svårt det är att upptäcka glödbränderna när någon sa att det kanske kunde var ett jobb för hundar. Jag som har varit hundutbildare tog kontakt med en god vän som utbildat hundar åt försvaret i specialsök. Han trodde nog att det skulle gå och vi bestämde oss för att testa, berättar Malin. Lydnadsprov, teoriprov, praktiskt arbetsprov är några av delarna i utbildningen. Liksom att hundförarna utbildas i skogsbrand.
– Intresset har varit jättestort. Sex ekipage drog igång utbildningen under förra året och är nu nära certifieringar. Tolv ekipage börjar utbildningen i år och många står i kö, säger Malin.
Lek är belöningen
Jag kan inte med ögat se om Ripa har rätt i sin markering vid stubben. Malin känner med handen mot marken. Ingen märkbar värme. Hon gräver lite lätt med handen och då förstår vi att Ripa känner saker som inte vi människor gör. Det stiger en liten, liten rökstrimma när Malin kommer ner i jordlagret. Under stubben finns fortfarande glöd!
Ripa belönas med lek med tennisboll och Malin markerar platsen med snitsel.
– Vår uppgift är att märka ut möjliga glödbränder och sen kommer eftersläckningsteamet till de utmärkta platserna, säger Malin, tar en klunk vatten och förbereder Ripa för nästa sök.
– Genom sökkommando och utrustning; till exempel tjänstetecknet som jag har på henne, vet hon vad det är hon ska leta efter. Hon är en duktig jakthund också, men jag har lärt henne att nu är det glödsök som gäller, säger Malin.