– Bäst är att markbereda växtsäsongen innan man ska plantera, då gör väder och vind att tiltorna sjunker ihop och luftfickorna som bildas vid markberedningen försvinner. Det skapas då fler bra planteringspunkter och plantorna får bättre kontakt med marken, och har större chans att ta sig, säger Matilda.
Bördigheten spelar roll i plantvalet
När du ska beställa plantor är det klokt att vara ute i god tid, så att du får tag på den typ som passar bäst för marken. Huvudtyperna är täckrot, barrot och en kombination av dessa, pluggplanta eller TePlus som den också kallas.
Täckroten, som har en torvklump med sig, är det naturliga valet för många föryngringar, då den är enklast och snabbast att plantera. Barroten har rötter fria och är lite grövre.
– Vilken planttyp man väljer beror på hygget och hur bördig marken är. På markberedda hyggen fungerar oftast täckrotsplantor, men där det är stor konkurrens av annan växtlighet kan barroten eller pluggplantan vara ett bättre val, tipsar Matilda.
Plantor är färskvara
Plantor är en färskvara och måste hanteras med omsorg när man har fått dem. Täckrotsplantor som ska planteras på våren har under vintern lagrats i en frysförvaring. När de levereras kan de fortfarande vara frusna, men de måste tinas upp helt innan planteringen. Det kan ta upp till en vecka.
– En grundregel är att upptinade plantor ska planteras inom 14 dagar. Det minskar risken för att plantorna angrips av mögelsporer, stress och torka som kan påverka plantans vitalitet, säger Matilda.
Fram till plantering ska plantorna förvaras svalt och inte exponeras för direkt solljus. Barrotsplantor kan man sätta i vatten så att de inte torkar ut, de är ju med sina fria rötter lite känsligare än täckroten.
Rätt planteringspunkt
Nu har vi kommit till planteringen och här betonar Matilda vikten av att hitta en bra planteringspunkt.
– Plantan ska sitta rakt och på rätt djup så att den får god syretillgång och värme. Här ska man inte underskatta noggrannheten! Rätt punkt är viktigare än att strikt hålla på avståndet mellan plantorna, planteringsförbandet.
På fuktiga och blöta marker bör plantan sättas något högre i terrängen för att inte riskera att drunkna och på torrare marker bör man sätta plantan något lägre för att ge den bättre tillgång till fukt. Plantan ska aldrig sättas längst ner i hålor, där samlas ofta vatten och frostrisken ökar.
Plantorna är i jorden, nu kan man slappna av! Nja, inte riktigt.
– Jag tycker att man kan kolla planteringen kontinuerligt om man har möjlighet. I annat fall efter en månad och sedan när vegetationen runt om har vissnat ner, då ser man lättare plantorna.
Ett stort problem är betesskador från viltet och snytbaggeangrepp, så kanske behöver du hjälpplantera i någon del av planteringen.
Tänk också på att inte plantera för nära lämnade naturvärdesträd. Tanken är att till exempel en lämnad ek ska få utvecklas fritt i flera hundra år utan att störas av skuggande grantoppar i kronan. Undvik också att plantera för nära stenmurar och stengrunder. Om en stor gran blåser omkull i framtiden så kan den förstöra delar av vårt kulturarv.
Var ute i god tid!
Det är alltså många moment att ta ställning till i hela föryngringsprocessen, och även om det är vanligast att skogsägarna samarbetar med ett skogsbolag och lejer ut största delen av sin plantering så är det ändå bra att ha koll på helheten.
– Mitt bästa tips är att vara ute i god tid – börja planera minst ett halvår innan. Ofta är det så att skogsägarna avverkar beståndet och är nöjda med det, och sedan skjuter man på beslutet om föryngringen. Är man ute i god tid så gör man det enklare för alla inblandade att göra ett riktigt bra jobb, det vinner din framtida skog på!
