Krister Olofsson var hemma på gården i Kalvshult, någon mil söder om Älmhult, tillsammans med sin fru och ettåriga dottern när stormen Gudrun drog in. Under kvällen och natten ökade stormen i kraft mer och mer.
– Det var dån och larm och man hörde träd som föll. Det var nära oss, berättar Krister.
På morgonen när de gick ut var det nästan ljudlöst, en magisk tystnad. På gården låg träd som hade blåst omkull, en del av dem bara några meter från familjens hus.
– Vi kunde inte komma ut på byvägen. Till en början kunde vi inte ens se den. Det låg träd överallt och såg ut som ett slagfält. Då insåg jag hur illa det var. Jag har ju skog själv, och hade ett bestånd som jag hade skött själv och gallrat manuellt. Men allt var jämnat med marken. Det hjälpte inte hur du
hade jobbat med skogen, allt föll, berättar Krister.
Många ledsna skogsägare
Det första han gjorde var att ta fram motorsågen och såga sig fram på vägen från gårdshuset.
– De två första dagarna gick det inte att komma fram till någon större väg. Och mobilerna funkade inte heller. Sen när jag väl fick i gång mobilen var det så mycket meddelanden från skogsägare
att den nästan kraschade.
På tisdagen när han kom till Sydveds lokala kontor var där redan en lång, lång kö med skogsägare.
– Det var många som var väldigt ledsna och en del nästan i panik. Jag tog emot dem i tur och ordning, satt där med penna och papper och började göra en lista.
Stora Enso bidrog med maskiner
I ett första skede handlade upparbetningen om att se till att vägarna var öppna, så att sjukvård, hemsjukvård och så vidare kunde komma fram. Men sen var det inte lätt att prioritera.
– Många skogsägare var förtvivlade, några få nästan hotfulla när de inte fick hjälp på en gång. Vi hade stor nytta av vår ägare Stora Enso, som hade muskler och kunde bidra med maskiner och arbetsledare. De bidrog bland annat med egenägda maskiner från Mellansverige och finska entreprenörer som hade bra maskiner och var duktiga.
– Det blev mer än ett halvår med tufft arbete – det var galet. I princip jobbade jag dygnet runt, både för Sydved och så huggning av vindfällor i min egen skog om helgerna. Som tur var hade jag löpningen, som blev min medicin och ett sätt att slappna av.
Under den här perioden hade distriktet omkring 40 maskingrupper igång, mot i vanliga fall tio maskingrupper.
– Sedan var det många lyckosökare som hörde av sig och ville ha jobb. En viktig erfarenhet är att använda sig av kvalitetsfolk, och kolla upp dem innan man sa ja.
Nu när han rör sig i trakterna så tänker han inte längre att det har varit stormområden, utan mer att det är ungskogar som ser bra ut och där det redan har börjat gallrats, avslutar Krister Olofsson.
Logistik och säkra virkesvärdet
Daniel Fellenius, som är marknadschef på Sydved, berättar att det efter stormen inleddes en gigantisk insats för att ta hand om det stormfällda virket.
– Vår strategi var att försöka hitta avsättning för leverantörernas stormfällda virke och att säkra virkesvärdet för träden. Det var bråttom att få ut virket ur skogen, med tanke på risken för insektsskador.
Logistiken var nyckeln för att lyckas och Sydved öppnade upp hamnar och järnvägsterminaler för transporter både till Mellansverige och en del utomlands. Maskinlag från Stora Enso, både i Sverige
och Finland, flyttades till Götaland.
– Vi upprättade också nya virkesterminaler för lagring av stormvirket. Sedan hade vi tätt samarbete med elbolagen, räddningstjänsten och MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, säger Daniel Fellenius.
