Spårlös avverkning gäller för både gallring och slutavverkning och tar sikte på att undvika körskador i skogsmiljön.
– Arbetssättet är bra för naturen, effektiviteten och maskinförarnas arbetsmiljö, vilket gynnar inte minst maskinförare och skogsägare, säger Magnus Alexandersson, skogsbruksutvecklare på Sydved.
Aktivt Skogsbruk var med när han tillsammans med Fredrik Ekelund, metodutvecklare från Wellcut AB, genomförde sista steget i Spårlös avverkning – diplomeringen – för ett entreprenörslag på distrikt Jönköping.
Tuffa förhållanden
Det är en solig sensommardag i skogarna utanför Åsenhöga, norr om Gnosjö. För några månader sedan genomförde skördarentreprenör Kristofer Askhamre och skotarentreprenör Dahn Josefsson en gallring just här, som samtidigt var ett så kallat diplomeringsobjekt .
– Först genomgår varje entreprenörslag en grundutbildning med teori och praktik. När det har testats under några månader i praktiskt arbete genomför vi uppföljningsutbildning i fält. Den här dagen är sedan slutprov; vi går igenom ett område som har avverkats och tittar på hur man löst såväl helheten som punktinsatser kring känsliga områden, berättar Fredrik Ekelund.
– Avverkningen ska innehålla kantzoner mot blötare mark, överfarter över rinnande vatten med mera. Det ska vara relativt tuffa förhållanden, inflikar Magnus Alexandersson.
Total effektivitetsvinst
När väl det aktuella området har gallrats eller avverkats gör Magnus och Fredrik en genomgång av avverkningen och utvärderar den:
– Vi tittar på hur stickvägarna är planerade, hur överfarter över vatten har hanterats, var basstråket lagts, hur känsliga områden hanterats och så vidare. Där handlar det ju uteslutande om vattenhänsyn, men vi tittar också på kulturminnen och så kallad social hänsyn. Det senare om avverkningen till exempel ligger i anslutning till bebyggelse, motionsspår, vandringsleder eller liknande, säger Magnus Alexandersson.
På plats i Åsenhöga börjar de med att besöka en bäck med rinnande vatten, och Fredrik Ekelund konstaterar att det ser exemplariskt ut.
Johan Roos, som är skördarförare, berättar att de byggde en bro av virke och var noga med att lägga den vid lämpligaste platsen.
– Efter grundutbildningen upplever jag att vi för en mycket utförligare dialog och går igenom sådana här lösningar tillsammans med skotargänget. Planeringen lägger en grund för ett bättre resultat, säger Kristofer Askhamre.
– Det kanske tar lite längre tid för skördaren att lyfta ut virket här, men det kommer vi att tjäna igen på att skotningen blir smidigare. Och vi riskerar inte att hamna i blöta partier utan rullar på fast mark, säger Dahn Josefsson.
– Den här dialogen är nästan det viktigaste under hela utbildningen. Att ni diskuterar igenom svåra situationer och hur ni kan lösa dem, säger Fredrik Ekelund.
Höjd kravbild
Nästa del av avverkningen som besöks är en kantzon mot ett blötare parti och här tittar Magnus och Fredrik på hur stickvägarna är lagda. Har man tillämpat backstråk, en "återvändsgata" där skotaren går in tom och därmed är som lättast där det är som blötast och endast sedan kör en gång, eller har man använt sig av andra lösningar.
Just i det här fallet har stickvägen hamnat några meter för nära det blöta partiet och orsakat spår i marken.
