Virkestransporter handlar om att visa omtanke

70 ton väger timmerbilen med bokkubb när Debbie Rosén med van hand styr ut sitt åttaaxlade ekipage från skogsbilvägen på Skeinge säteri utanför Osby. Det gäller att tänka efter före, förklarar Debbie.

– Vägen är i fint skick, men eftersom jag inte vet exakt hur backarna och kurvorna ser ut, så måste jag ta det säkra före det osäkra. Ha lagom fart och inte stanna någonstans där det lutar uppåt eller i någon svacka där regnvattnet har lagt sig. Då kommer jag inte därifrån.

Debbie Rosén jobbar för J. Olofssons Skogstransporter, som är ett av de 45 åkerier som samarbetar med Sydved. Ägaren, Johan Olofsson, har jobbat för Sydved i många år – först som anställd och sedan i eget åkeri. Lastbilarna har varit en del av hans liv ända sedan han var liten.

– Pappa körde flisbil och jag har hängt med honom ända sedan jag hade blöjor, skrattar Johan.

Efter studenten 2010 började han köra timmerbil för ett lokalt åkeri. 2015 fick han erbjudande att ta över verksamheten och efter en positiv dialog med åkeriets medarbetare och kunder så gick affären i lås.

– Jag har aldrig ångrat mig. Jag brinner för det här!

I dag har företaget sju medarbetare och fyra bilar som går dygnet runt. Johan och Debbie turas om att köra just den här Scanian som kan varieras med ett femaxlat och ett fyraxlat släp. När det femaxlade släpet är påkopplat är det sammanlagt 24 meter som ska tråcklas runt på vändplatser och i kurvor.

Kör i skift

Debbie och Johan turas även om med skiften: varannan vecka kör de dag och varannan natt. Båda har sin charm, tycker Debbie.

– Att köra timmerbil är ett ensamjobb alla tider på dygnet. Men på nätterna lyssnar jag mycket på ljudböcker, jag har nog gått igenom hela Storytel vid det här laget, säger Debbie som också alltid har med sig hunden Chico i
hytten.

Att timmerbilschaffisarna har med sig en hund, som sällskap och som skydd, är ganska vanligt.

Med Hässleholm som centrum kör de skogsägarnas virke till ett tiotal sågverk och massaved till framförallt Stora Ensos massabruk i Nymölla. Det är just till Nymölla som dagens imponerande lass med bokkubb ska gå.

Gillar utmaningen

Debbie gick Fordons- och transportprogrammet på gymnasiet och var redan då nyfiken på jobbet som timmerbilschaufför.

– Efter studenten började jag köra flisbil. Då var jag på Nymölla och vände ganska ofta och där var det mycket timmerbilar. Så jag sa upp mig och sökte jobb som timmerbilschaufför, jag tänkte att det får bära eller brista. Och jag har älskat det sedan dag ett!

– Det är ett självständigt jobb med mycket utmaningar och jag gillar ju det. Den ena dagen är aldrig den andra lik.

Vägnätet är varierande, väglaget likaså och lasten är så tung som den kan bli. Förutom att virket ska ut och levereras så snabbt som möjligt, utan fastkörningar eller omlastningar, ska det också lastas på ett effektivt och säkert sätt. På plats i kranhytten gäller det att ha koll på sortimenten.

– I början visste jag knappt hur en björk såg ut. Men det var bara att sitta bredvid och lära sig och försöka ta in så mycket som möjligt. Den första tiden bara snurrade det i huvudet när jag kom hem på kvällarna, minns Debbie som nu är inne på sitt fjärde år i timmerbilen – det senaste som anställd hos Olofssons.

Därför ”duttas” det ibland

Programmet som Debbie och hennes kollegor kör efter heter TASS och är kopplat till bilens gps. I programmet finns flaggor som visar var vältorna finns, sortiment, volym, vägstandard och eventuella vägbommar. Beroende på mottagaren ska ekipaget lastas med rätt sortiment. Att köra med halv last är dålig ekonomi och därför gäller det att lasta fullt inför varje vända. Det innebär att timmerbilen kan hämta upp virke från flera leverantörer på samma lass. Det är därför som du som skogsägare ibland kan uppleva att timmerbilen bara är där och ”duttar” istället för att ta allt på en gång. Och det är här som vältlapparna kommer in, eftersom de hjälper mottagaren att skilja på virket från olika leverantörer.

– Jag sprejar också alltid på lasset så att kamerorna på mätramen ser exakt var gränsen går. Det är alltså ingen risk för att ditt virke förväxlas med grannens, lugnar Debbie.

En och annan överraskning

Mardrömmen är att köra fast. Då gäller det att klara sig själv och lösa situationen. En så kallad omlastning är en annan tidstjuv som får direkt genomslag på transportkostnaderna och skogsägarens netto. En omlastning blir aktuell om vägen eller vändplatsen inte klarar att timmerbilen kör in med släp. Då måste släpet ställas av på en lämplig plats, sedan får Debbie köra in och hämta ett mindre lass på bilen för att sedan köra ut och lasta om det på släpet. Det händer också att de uppgifter som finns om vägens skick, bland annat bredd och vändplatser, inte stämmer överens med uppgifterna i Nationella vägdatabasen.

– Då kan det bli en rätt obehaglig överraskning om man redan har kört in, säger Debbie som dock har lärt sig att inte hetsa upp sig oavsett vad som händer.

– Det är klart att jag blir irriterad, men stressar man upp sig så blir det bara värre. Kör jag fast i snön en vinterdag så är det bara att ta det lugnt och försöka ta sig ut ur skogen utan att grejorna går sönder. Jag får helt enkelt köra
i kapp en annan dag.

Allt handlar om samarbete

För Johan Olofsson handlar jobbet om samarbete: mellan skogsägare, inköpare, skotarförare, åkare och kunder.

– Vi vill ju egentligen samma sak allihop. Alla, i hela kedjan, ska tjäna på affären. Och då är respekt för varandra och bra kommunikation det viktigaste. Om inköparen inte bara utgår från vägdatabasen utan åker ut och rekar innan vi får koden till uppdraget, så vet vi precis vad som väntar när vi kommer ut. Om skotarföraren har lagt fina vältor så blir det lätt att lasta. Om du som markägare kan se till att det är plogat och sandat på vintern innan vi kommer så är det också väldigt uppskattat. Och skulle det vara så att du någon gång behöver få ut ditt virke extra snabbt – så säg till, så ska vi göra vårt bästa. Det gäller bara att man bryr sig om varandra och visar lite omtanke, säger Johan som tycker att nyckeln till ett framgångsrikt samarbete är lokalkännedom.

– Vi har haft förmånen att få jobba med trogna Sydvedleverantörer under många år. Vi känner både skogsägarna och inköparna och vi kan trakten. Vi hjälps åt – så enkelt är det!